Dans i grundsärskolan En kvalitativ studie över idrottslärares erfarenheter av dansundervisningen i grundsärskolan

Sammanfattning: Sammanfattning Dans har funnits i olika former och kulturer sedan urminnes tider och har värdesatts av människor genom historien. Även idag är dans en central del av idrottsundervisningen i skolan. Trots detta visar forskning att momentet utförs ytterst sparsamt i ämnet idrott och hälsa då dans har visat sig vara problematiskt och medför flera didaktiska utmaningar för lärarna. Den forskning som gjorts inom dansundervisningen har främst utförts på grund- och gymnasieskolan. Grundsärskolan har näst intill exkluderats trots att kraven på dansundervisning nästan är identiska med de övriga skolformerna. Uppsatsens syfte är att ur ett didaktiskt perspektiv undersöka idrottslärares erfarenheter av dansundervisning i grundsärskolan. För att kunna besvara syftet har följande frågeställningar används: Vilket innehåll använder idrottslärare vid momentet dans i grundsärskolan? Hur bedriver idrottslärare dansundervisningen i grundsärskolan? Varför undervisar idrottslärare dans i grundsärskolan? Vidare avser studien att diskutera resultatet i termer av elevers meningserbjudande om dans. För att kunna skapa en förståelse för idrottslärarnas didaktiska val av innehåll och hur dessa val påverkar elevernas lärande i termer av meningserbjudande har en didaktisk teori med pragmatiska inslag används. Studiens datainsamlingsmetod vilar på semistrukturerade intervjuer av fem idrottslärare som arbetar inom grundsärskolan. Resultatet av studien visar att lärarna ställs inför olika didaktiska val när det kommer till dansundervisningen i grundsärskolan. Dock visar studien att lärarna generellt sett är positiva till dans och att de använder momentet som en central del i undervisningen. Främst är det den friare formen av dans som präglar undervisningen då den anses vara lättare för eleverna att ta till sig och lättare för läraren att anpassa efter varje elevs egna förutsättningar. Vidare visar studien att dansundervisningen främst används för att motivera eleverna till fysisk aktivitet då dansen bidrar till rörelseglädje. Själva kvalitén i rörelserna ses som mindre viktiga, det är snarare den medryckande och motivationshöjande känslan som lärarna vill förmedla. Sett utifrån tidigare forskning, på grund- och gymnasieskolan, är dans som kulturell uttrycksform en relativ stor del av det meningserbjudande som lärarna delger eleverna, vilket inte är fallet i den här studien. Det meningserbjudande som eleverna istället erhålls är möjligheten att förstå och uppleva dans som en individuell uttrycksform, en fysisk aktivitet, ett naturligt sätt att utveckla koordination och motoriska färdigheter, samt att dans kan förstås som en livslång aktivitet.