Och de tu skola varda ett kött - Om normativa grundmönster i skyddet för efterlevande make

Sammanfattning: Förevarande framställning syftar till att analysera skyddet för efterlevande make i relation till arvsrätten för den avlidnes släktarvingar, och i synnerhet dennes bröstarvingar. Utgångspunkten är Anna Christensens teori om de normativa grundmönstren. Arbetet behandlar rättsutvecklingen under 1900-talet och såväl det arvsrättsliga som det äktenskapsrättsliga regelverket diskuteras. Den svenska äktenskapsrätten har under hundratals år dominerats av bilden av makarna som en harmonisk enhet. Äktenskapet har betraktats som ett oupplösligt statuskontrakt. Ur detta följer en tanke om gemenskap makarna emellan, vilken än idag präglar stora delar av den rättsliga regleringen. Som exempel kan likadelningsprincipen vid bodelning och makarnas inbördes försörjningsplikt nämnas. Mot det äktenskapsrättsliga gemenskapsmönstret står bilden av makarna som två självständiga individer och äktenskapet som ett frivilligt avtal. Under 1900-talet har individualitetsmönstret bland annat tagit sig uttryck i rätten till fri skilsmässa och makarnas rätt att fritt disponera sin respektive egendom. Trots att tanken på makarna som två självständiga individer fått visst genomslag i den moderna äktenskapsrätten är gemenskapsmönstret fortfarande mycket starkt. Särskilt gäller detta när äktenskapet upplöses på grund av en av makarnas död. I det förindustriella samhället var släkten och den släktägda jordegendomen avgörande för individens försörjning. Vad gäller arvsrätten har den rättsliga regleringen därför traditionellt tagit sin utgångspunkt i det oupplösliga statusförhållandet mellan arvlåtare och släktarvinge. Särskilt starkt har skyddet varit för den avlidnes bröstarvingar. I takt med att släkten minskat i betydelse har det äktenskapsrättsliga gemenskapsmönstret emellertid fått genomslag också på arvsrättens område. De senaste hundra åren har ett flertal reformer medfört att släktens arvsanspråk fått ge vika för efterlevande make. Utvecklingen har dock inte varit konfliktfri och fortfarande märks tydligt hur såväl det arvsrättsliga statusmönstret som det äktenskapsrättsliga gemenskapsmönstret försöker dra regleringen till sig. Lagstiftningen är således än idag splittrad mellan makens intresse av att hålla samman det gemensamma hemmet och bröstarvingarnas absoluta rätt till arv efter sin förälder. Medan bröstarvingarnas arv idag närmast fyller en moralisk och känslomässig funktion, är rätten till kvarlåtenskapen för efterlevande make ofta av mera konkret, ekonomisk betydelse. Lagstiftaren föreslås därför avslutningsvis ta tydligare ställning till förmån för efterlevande make. Dessutom vilar den arvsrättsliga lagstiftningen i viss mån på föråldrade familjemönster och föreställningar om relationer människor emellan. Även av denna anledning bör arvsrätten förändras.