HOBEN BAGGER ELLER HOBBITEN SECKER? En jämförande analys av egennamn och namn på folkslag i de två svenska översättningarna av J.R.R. Tolkiens The Lord of the Rings

Sammanfattning: Översättning av namn kan vara mycket problematisk, då namn bär på betydelser och konnotationer samt kan berätta mycket om en karaktär eller en plats. Översättare kan välja att översätta namn på flera olika sätt beroende på kontexten, på texttypen och på om namnen är fiktiva eller existerar i verkligheten. I den här uppsatsen undersöks och jämförs egennamn och namn på folkslag i de två svenska översättningarna av J.R.R. Tolkiens The Lord of the Rings. Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka översättningsstrategier Åke Ohlmarks (1911-1984) och Erik Andersson (1962-) har använt sig av i sina översättningar, och i vilken mån de har överfört betydelser och konnotationer från källtexten till måltexten. Peter Newmarks strategier för översättning av mindre enheter och Lawrence Venutis teori om domestication and foreignization fungerar som utgångspunkt för analysen. Studien visar att både Ohlmarks och Andersson främst har använt sig av målspråksorienterade strategier, dvs. strategier som anpassar namnen till målspråket och målkulturen, t.ex. Newmarks literal translation, naturalisation, cultural equivalent och functional equivalent. Både de aktuella översättarnas namnöversättningar stämmer mer överens med Venutis domestication än med foreignization. Däremot har översättarna fått två mycket olika resultat eftersom de har prioriterat olika aspekter i översättningarna. Ohlmarks har fokuserat på måltextens form, dvs. att få namnen att låta så idiomatiska och svenska som möjligt, medan Andersson har fokuserat på innehållet, dvs. på att överföra betydelser och konnotationer samt på att ligga nära formen hos originalnamnen.