Baslinjelängdens och sessionstidens betydelse för lägesosäkerheten vid statisk GNSS-mätning

Sammanfattning: HMK Geodesi, GPS publicerades år 1996 och är fortfarande det regelverk som idag tillämpas vid statisk mätning med GNSS. Studien genomförs för att bidra med rekommendationer till nya HMK-Stommätning för statisk GNSS-mätning.   Studiens syfte var att undersöka baslinje- och sessionslängdens påverkan på lägesosäkerheten vid mätning av korta baslinjer. Eftersom studien skulle efterlikna mätning under praktiska förhållanden undersöktes baslinjelängder 0,7–100 km och sessionstider 20 min–6 h. Syftet var också att undersöka om lägesosäkerheten påverkas olika vid beräkning med de olika frekvenserna, L1, L1+L2 eller L3.   Två delstudier genomfördes i två olika geografiska områden. I Gävleområdet användes data från egna mätningar i kombination med data från en SWEPOS-station för beräkning av spridningen i position för korta baslinjer. I Göteborgsområdet har data erhållits från och beräknats mellan 14 SWEPOS-stationer. En felvektor har beräknats mellan stationens beräknade position i studien och en given position beräknad av SWEPOS.   I Gävleområdet var skillnaden i standardosäkerhet för koordinaterna mellan olika sessionstider mindre än 3 och 7 mm i plan respektive i höjd. För baslinjer upp till 5 km är spridningen i höjd i hälften av fallen mindre än i plan för frekvenserna L1, L1+L2 och L3. Vid längre sessioner gav frekvenserna likvärdiga resultat. I Göteborgsområdet ökade höjddifferensen i samband med baslinjelängden. Den tredimensionella avvikelsen för baslinjerna var 1–71 mm.   Lägesosäkerheten i plan påverkas inte nämnvärt av ökad baslinjelängd. Lägesosäkerheten i höjd blir större när baslinjelängden ökar. Till skillnad från tidigare studier ses ingen tydlig förbättring när sessionstiden ökar.