Korttidsminne och ordavkodning hos döva och hörande

Sammanfattning: Med korttidsminne menas förmågan att hålla något i minnet i ett par sekunder. Denna kapacitet har tidigare satts till 7±2 enheter hos hörande individer. Motsvarande kapacitet hos döva har visat sig ligga på en något lägre nivå, 4±1 enheter. Hur många enheter en person kan hålla i minnet har ansetts bero på fonologisk förmåga. En bra fonologisk förmåga kan i sin tur kopplas till en bra ordavkodningsförmåga. Syftet med denna studie är att undersöka huruvida det finns en koppling mellan korttidsminneskapacitet och ordavkodningsförmåga. Då resultaten jämförts mellan dessa två förmågor, finns tendenser till högre samband hos döva individer än hos hörande. I studien har korttidsminneskapaciteten testats med hjälp av spanntest i form av bokstäver/siffror som har presenterats framlänges/baklänges och med skrift/video. Resultatet visade på 6±1.5 enheter för hörande och 5±1.5 för döva. Tidigare studier har även diskuterat vilken typ av presentationssätt som lämpar sig bäst för spanntest då det gäller jämföranden mellan hörande och döva. Vissa har använt sig av talade respektive tecknade siffror och bokstäver medan andra har presenterat stimuli i skrift. En hypotes ställdes om presentationssätt gynnar prestationen på korttidsminnestest, med antagandet om att hörande bör gynnas vid auditiv presentation. Föreliggande studies resultat visade att båda grupperna presterade bättre med stimuli presenterat på tal/tecken, men att framför allt döva gynnades, vilket motbevisar denna hypotes. Slutligen testades även ordavkodningsförmågan, både fonologisk och ortografisk, hos de båda grupperna. Hypotesen var att båda grupperna borde prestera någorlunda lika vid ortografisk ordavkodning men att de döva borde prestera på en lägre nivå vid fonologisk ordavkodning. Resultatet bekräftar denna hypotes.