Häktning, restriktioner och falska erkännanden ur ett tvärvetenskapligt perspektiv

Sammanfattning: I denna uppsats anläggs ett tvärvetenskapligt perspektiv på häktning, restriktioner och falska erkännanden. Förutom traditionellt juridiskt material uppmärksammas och diskuteras även psykologiskt material. Syftet med uppsatsen är att undersöka ett frihetsberövandes psykologiska effekter och särskilt utreds det om ett frihetsberövande kan öka risken för falska erkännanden. Även den nuvarande och tidigare rättsliga regleringen kring häktning och restriktioner behandlas liksom värderingen av erkännanden i svensk rätt. Lagförslag på området analyseras också i viss omfattning. Vidare presenteras den kritik som tortyrkommittén har riktat mot användningen av restriktioner i Sverige. I uppsatsen diskuteras dessutom hur förhörsledaren bör agera för att motverka falska erkännanden. Tortyrkommittén har vid sina periodiska besök riktat kritik mot användningen av restriktioner i Sverige. Bland annat har kommittén kritiserat att en stor andel av de frihetsberövade är ålagda restriktioner. Även de begränsade möjligheter till sysselsättning och social samvaro har kritiserats. Sverige har vidtagit åtgärder med anledning av kritiken men trots lagändringar ansåg tortyrkommittén vid sitt senaste besök år 2003 att det fortfarande fanns skäl att kritisera restriktionsanvändningen. I rapporten efter besöket uppmärksammade bland annat kommittén att häktade med restriktioner satt inlåsta i sina celler i uppemot 23 timmar per dygn. De läkare som hade assisterat tortyrkommittén rapporterade också att häktade med restriktioner vid häktet i Göteborg uppvisade symtom på ångest och depression. Likaså led många av sömnrubbningar, rastlöshet och psykosomatiska besvär. En psykisk sjukdom som den häktade led av redan innan frihetsberövandet verkade också förvärras av isoleringen. I rapporten framhöll kommittén att restriktioner endast borde få användas i fall där åklagaren verkligen lyckas övertyga rätten om att det finns ett behov av restriktioner. Även Europarådets särskilda kommissarie för mänskliga rättigheter har kritiserat den nästan regelmässiga användningen av restriktioner i Sverige. Att sitta häktad med restriktioner är mycket påfrestande. Inom psykologisk forskning har ett frihetsberövandes effekter på den häktades psykiska hälsa studerats. Bland annat anses ett frihetsberövande kunna orsaka sensorisk deprivation. Ett tillstånd av sensorisk deprivation kan ge upphov till ångest, försämra högre mentala funktioner och göra den häktade mer påverkbar. Likaså kan en frihetsberövad reagera med depression, desperation, apati och ointresse. Ett frihetsberövande orsakar också ofta sömnrubbningar. En person som lider av sömnbrist är betydligt mer suggestibel än en person som har sovit ordentligt. Eftersom en person som lider av sömnbrist är mer lättpåverkad finns det en risk för att personen ger efter för ledande frågor och pressande förhörstekniker. Det bör framhållas att även personer som är materiellt sett oskyldiga reagerar starkt på ett frihetsberövande. Med hänsyn till ett frihetsberövandes psykiska påverkan kan man på goda grunder anta att en häktning med restriktioner i vissa fall kan försämra den frihetsberövades möjligheter att ta tillvara sin rätt och förbereda sitt försvar under häktningstiden. Ett frihetsberövandes psykiska påverkan skulle också kunna öka risken för såväl falska framtvingade medgörliga erkännanden som falska framtvingade internaliserade erkännanden. En person som avger ett falskt framtvingat medgörligt erkännande har givit efter för den press som förhören och frihetsberövandet har inneburit. Genom erkännandet vinner den misstänkte en fördel, exempelvis i form av att förhöret avslutas. Stressorer i häktesmiljön som kan bidra till denna typ av falska erkännande är att den häktade är isolerad och känner sig psykiskt och fysiskt underkastad polisens kontroll. Likaså drabbas en häktad ofta av sömnbesvär och lider ibland av alkohol- eller drogabstinens, vilket också anses öka risken för falska framtvingade medgörliga erkännanden. När en person avger ett falskt framtvingat internaliserat erkännande har den misstänkte börjat tro att han eller hon har begått det brott som han eller hon misstänks för. Denna typ av falska erkännande kan ha sin grund i manipulerande förhörsmetoder. Personer som är suggestibla, har dåligt självförtroende och har ett stort förtroende för auktoriteter löper en större risk att avge ett falskt framtvingat internaliserat erkännande. Här bör det uppmärksammas att ett frihetsberövande ofta orsakar sensorisk deprivation vilket i sin tur ofta medför att den häktade är ökat suggestibel. En annan viktig faktor som ökar risken för falska framtvingade internaliserade erkännanden är att den misstänkte isoleras från människor som invänder mot förhörsledarens antaganden. En person som är frihetsberövad med restriktioner måste anses vara isolerad på detta sätt. Det finns mycket att vinna på att arbeta för att minska ett frihetsberövandes effekter på den häktades psykiska hälsa. Häktades förutsättningar att förbereda sitt försvar och ta tillvara sin rätt under häktningstiden skulle förbättras samtidigt som risken för falska erkännanden skulle minska. Härvid bör det uppmärksammas att tillståndet av sensorisk deprivation skulle kunna förebyggas genom att häktade erbjöds vistelse och sysselsättning utanför cellen under ett större antal timmar per dag. Likaså torde tillståndet av sensorisk deprivation kunna motverkas genom en mer restriktiv användning av restriktioner eftersom tillståndet anses ha sin grund i social isolering och brist på yttre stimulans, något som karaktäriserar situationen för den som är häktad med restriktioner. Med hänsyn till att det förekommer falska erkännanden är det viktigt att rätten vid sin värdering av ett erkännande uppmärksammar faktorer som kan indikera att erkännandet är falskt. Härvid är den erkännandes psykiska status särskilt intressant. Psykologiska faktorer är av betydelse för avgivandet av såväl falska framtvingade medgörliga erkännanden som falska framtvingade internaliserade erkännanden. Som ovan nämnts kan ett frihetsberövande med restriktioner ha en negativ inverkan på den häktades psykiska status men även andra faktorer som exempelvis drog- och alkoholabstinens, klaustrofobi, svagbegåvning och onormal suggestibilitet bör uppmärksammas av rätten. Även förhörsledaren har ett ansvar att motverka falska erkännanden. Bland annat bör förhörsledaren inta en neutral hållning, undvika ledande frågor och låta den misstänkte berätta fritt. Även förhörsledaren bör ta ställning till den hördes psykiska status och bör särskilt uppmärksamma om den hörde lider av klaustrofobi eller av drog- eller alkoholabstinens. Vidare bör förhörsledaren avstå från att utfästa löften mot att den misstänkte erkänner. Löften i olika former kan nämligen ge upphov till falska framtvingade medgörliga erkännanden.