Gynekologisk undersökning vid eftervårdsbesök -barnmorskans erfarenheter av att bedöma bäckenbottensstrukturer : Kvalitativ intervjustudie med barnmorskor verksamma inommödrahälsovården

Sammanfattning: Bakgrund: När en kvinna genomgår en graviditet och förlossning innebär det stora påfrestningar för hennes kropp. Vid en förlossning kan bristningar uppstå, vilket kan medföra besvär för kvinnan i olika utsträckning. Genom eftervårdsbesöket har barnmorskorna en möjlighet att identifiera problem som kan ha uppstått och upptäcka odiagnostiserade förlossningsskador. Syfte: Syftet var att beskriva barnmorskans erfarenheter av gynekologisk undersökning och att bedöma bäckenbottens strukturer vid eftervårdsbesök inom mödrahälsovården. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med elva barnmorskor yrkesverksamma inom mödrahälsovården. Tematisk analys användes för att analysera materialet. Resultat: Ett huvudtema, tre organiserande teman samt tio basteman identifierades. Huvudtemat var: kvinnans behov i centrum. Organiserande teman var: att stödja genom sitt förhållningssätt; att verka hälsofrämjande och förbättringsområden. Basteman var: att vara lyhörd; att bekräfta; att se individuella behov; att motivera till undersökning; att motivera till egenvård; utbildning; struktur; dokumentation; tidsaspekten och uppföljning. Slutsats: Barnmorskor inom mödrahälsovården fyller en viktig funktion i att arbeta hälsofrämjande och arbetar med kvinnans behov i centrum. De försöker individanpassa varje besök och den information som ges ut men upplever att det kan finnas svårigheter att motivera kvinnor till gynekologisk undersökning. Mer utbildning, bättre och tydligare struktur för bedömning av bäckenbotten samt en förbättrad samtalsmetodik kring besvär som kan kvarstå efter förlossningen kan bidra till att kvinnor får den hjälp och vård de behöver. Klinisk tillämpbarhet: Studiens resultat belyser behov av mer kunskap, utbildning och struktur. Att detta uppmärksammas i denna studie kan leda till diskussion om vidareutveckling och att ämnet lyfts i den kliniska verksamheten.