Under the Skin : Komplexiteten i en ständigt förändrande interioritet

Sammanfattning: Den här uppsatsen har undersökt hur huvudkaraktärens ständigt förändrade interioritet gestaltas genom tekniskestetiska val i filmen Under the Skin. Hennes inre liv är från filmens början icke-mänskligt, för att under filmens gång förändras mot ett mindre binärt och mer flytande förhållande till icke-mänsklighet och mänsklighet. Undersökningen har gjorts med en neoformalistisk approach för att lyfta fram de tekniskestetiska val som framstår som mest betydande i gestaltningen av huvudkaraktärens förändrade interioritet. Dessa tekniskestetiska val har sedan tolkas i relation till alien infestation-narrativ, David Bordwells definition av Art Cinema och den tidigare forskningen i ämnet. Forskningsfrågan som undersöktes var hur huvudkaraktärens komplexa interioritet gestaltas, trots att den icke-mänskliga sidan till viss del är ogenomtränglig och ogreppbar, utan att använda exposition eller för den delen utseendemässigt anspela på att karaktären är en icke-mänsklig varelse. Under analyserna framkom det att hennes inre resa gestaltas över ett brett spektra av tekniskestetiska val, genom bland annat klippning, kinematografi, mise-en-scène och musik. Analysen fokuserade främst på användande av klippning och kinematografi då det framstod som att dessa aspekter påverkade gestaltningen i störst utsträckning. Analysen visade på att filmskaparna använder kontraster i att framhäva skillnaden i hur karaktären upplever världen på ett icke-mänskligt och mänskligt sätt. Kontraster i klippning, så som att använda smidiga övergångar för att understryka huvudkaraktärens mänskliga sida och abrupta övergångar för att understryka hennes icke-mänskliga sida. Ur ett kinematografiskt plan genom bland annat hur man visar närbilder på Johanssons karaktärs öga i tre olika stadier för att påvisa hur hennes interioritet förändras. Kontrasterna är komplexa i och med att karaktärens relation till icke- mänsklighet/mänsklighet blir mer flytande desto längre filmen går.Studien har lyft fram hur ett schematisk användande av specifika tekniskestetiska val kan gestalta en säregen interioritet utan att förlita sig på exposition. Likaså hur denna ständigt förändrade interioritet gestaltas i förhållande till Elana Gomels alien infestation-narrativ på ett tvetydigt och komplext sätt. Det har lyft fram hur viktig och väsentlig dessa tekniskestetiska val är för filmens uttryck och hur valen samspelar med varandra för att skapa en komplex och mångbottnad film.