En kartläggning av rörelserädsla och oro för skada hos idrottare

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Människan i rörelse: hälsa och rehabilitering

Sammanfattning: Bakgrund Rörelserädsla grundar sig i hur en person upplever smärta och hur beteendet ändrar sig därefter. Det kan vara rädsla för fysisk aktivitet som då kan vara överdriven vilket kallas kinesiofobi. Om idrottaren skadar sig och utöver det utvecklar en rörelserädsla kan det påverka rehabiliteringen negativt. Fokus under rehabilitering av en idrottsskada är ofta kring den fysiska aspekten av skadan och återställande av funktion i kroppen. Syftet med studien var att kartlägga rörelserädsla och oro kring skada i en grupp kvinnliga och manliga idrottare i olika åldrar, inom kontakt och icke-kontaktidrott, samt bland idrottare som haft en skada senaste sex månaderna respektive inte hade haft någon skada under denna period. Studiedesign En kvantitativ enkätstudie. Metod Aktiva idrottare mellan 18–30 år fick svara på en enkät bestående av svenska översättningar som gjorts av författarna till studien av mätinstrumenten Athlete Fear Avoidance Questionnaire och Sport Injury Anxiety Scale för att undersöka graden av rörelserädsla och oro för skada. Data analyserades med hjälp av deskriptiv statistik. Resultat Vid analys av data från Sport Injury Anxiety Scale kunde en skillnad utläsas i medelvärde gällande kontaktidrott och icke-kontaktidrott där kontaktidrottarna skattade 2,70 (SD ±0,68) och icke-kontaktidrottarna 2,44 (SD ±0,7). Kontaktidrottsutövarna skattade högre på sex av sju av subskalorna. En skillnad observerades även mellan män och kvinnor där männen skattade 2,30(SD ±0,64) och kvinnorna 2,87 (SD ±0,64) i medelvärde. De personer i gruppen som varit skadade nyligen och de i gruppen som varit skadade för mer än sex månader sedan skattade 2,65 (SD ± 0,71) respektive 2,55 (SD ±0,6). Bland de yngre deltagarna och de äldre skattade båda åldersgrupperna ett medelvärde på 2,61. Analys av data från Athlete Fear Avoidance Questionnaire visade att kontaktidrottarna skattade 25,9 (SD ± 8,4) och icke-kontaktidrottarna fick en poäng på 25,6 (SD ±8.00). I gruppen som delades upp enligt binära kön skattade kvinnor 28,5 (SD ±7,8) och män 22,2 (SD ±7,2) poäng. Gällande åldersgrupper skattade de yngre 26 (SD ±8,6) och de äldre 25 (SD ±8,6) poäng. Medelpoängen var 24 (SD ±7,4) bland de deltagare som nyligen varit skadade respektive 26,20 (SD ±8,5) poäng för de som varit skadade för mer än sex månader sedan. Slutsats Det finns observerade skillnader mellan hur icke-kontakt och kontaktidrottare upplever eller uttrycker sin rädsla i den studerade gruppen, vilket gäller både för kvinnor och män samt för hur länge sedan skadan uppkommit. Kontaktidrottare, kvinnor och de som varit skadade nyligen skattade sig med högre rädsla än icke-kontaktidrottare än män och högre än de som var skadade för länge sen. Studier med mer analytisk statistik behövs för att kunna generalisera till en större grupp. Det är även värt att nämna att de observerade skillnaderna i de flesta fallen var väldigt små.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)