Genrepedagogik : Det kollegiala samarbetet och metodens gynnsamhet för alla elever

Sammanfattning: Syftet med studien är att ge en fördjupad bild av lärares uppfattningar; om hur det är att arbeta medgenrepedagogik, det kollegiala samarbetets betydelse för metoden, samt om genrepedagogik gynnar allaelevers möjligheter till lärande i det heterogena klassrummet. Genrepedagogik vilar på tre ben, det förstaoch andra benet utgör genrepedagogikens teoretiska utgångspunkter; Vygotskijs teori om lärande ochHallidays teori om språk, som även är teoretiska utgångspunkter i den här studien. Det tredje benet utgörgenrepedagogikens pedagogiska modell som kallas cirkelmodellen. Studien har även en vetenskapligteoretisk utgångspunkt i fenomenografin där fokus ligger på hur ”något uppfattas vara” och inte ”hurnågot är” som kommer i uttryck i hur studiens syfte, frågeställningar samt frågorna i enkät/intervjuerna ärformulerade med fokus på lärarnas uppfattningar. Den fenomenografiska ansatsen kommer även i uttrycki hur de empiriska data, 3 semistrukturerade intervjuer och 44 enkätsvar, analyserades och redovisades iresultatdelen. Resultatet visade att lärares varierade uppfattningar kunde sammanställas i trebeskrivningskategorier, tydligt, stöttande och gemensamt. Resultatet av de fasta svarsalternativen ienkätundersökningen visade att lärarna ansåg att genrepedagogik gynnar alla elever i det heterogenaklassrummet, men främst andraspråkselever och lågpresterande elever. Lärare i enkätundersökningenansåg att genrepedagogik är minst gynnsamt för elever med diagnoser t.ex. adhd/autism vilket skiljde sigfrån lärarnas uppfattningar i beskrivningskategorierna. I arbetet med genrepedagogik ansåg lärare attavgörande faktorer för att stötta elevernas möjligheter till lärande var; lärarens kompetens, samspelmellan lärare, elever och kollegor samt möjligheterna till tid (tid för fortbildning och tid för kollegialtsamarbete).