Anknytningsmönster hos patienter med exilbakgrund och Posttraumatiskt Stressyndrom - en pilotstudie

Sammanfattning: Inledning: Sedan PTSD har blivit en diagnos i den psykiatriska diagnosmanualen DSM har forskningen i detta område ökat mycket. Samtidigt har man kunnat se att tidiga traumatiska upplevelser framför allt med anknytningspersoner ökar prevalensen för utveckling av psykiatriska och somatiska sjukdomar. Detta har lett till hypotesen att ett anknytningstrauma kan vara en predisponerande faktor för utveckling av PTSD eller att en trygg anknytning kan vara en skyddande sådan. Som kollektiv i studier valdes mest veteraner, våldäkts- eller brottsoffer. Denna pilot-studien väljer ett annat patientkollektiv. Frågeställning: Vilka anknytningsmönster som finns hos 10 patienter med exilbakgrund, vilka har varit utsatta för krig och/eller tortyr. Method: Undersökningen görs med hjälp av två skattningsinstrument, PCL-5, som undersöker graden av PTSD-symtom och ASQ, som undersöker anknytningsmönstret. Undersökningen görs med både kvalitativ metod genom att undersöka deltagarnas individuell anknytningsmönster genom utvärderingen och tolkningen av svaren i ASQ-testet och kvantitativ genom att utvärdera korrelationer mellan graden av PTSD-symtom och anknytningsmönstren. Resultat: I den kvalitativa delen visar det sig att nästan alla deltagare visar ett otryggt anknytningsmönster och i den kvantitativa delen ses det några intressanta tendenser, såsom att höga poäng på distansskalan har en stark korrelation till höga PTSD-score och en icke-signifikant negativ korrelation med tillits-skalan. I delgrupperna (män/kvinnor) ses tendenser som är signifikanta trots det låga deltagartalet. Diskussion: Undersökningen bekräftar hypotesen att patienter anknytningssystemet har drabbats hos patienter med PTSD och exilbakgrund. Resultatet ses som underlag till vidare forskning med en större population.