Restriktioner vid häktning - En analys av SOU 2016:52 i relation till CPT:s kritik och rekommendationer
Sammanfattning: Sverige har i över 25 år kritiserats internationellt av bl.a. CPT för den frekventa användningen av restriktioner vid häktning. Forskning har visat att restriktioner vid häktning kan leda till att den misstänktes psykiska hälsa försämras. I förlängningen kan detta negativt påverka dennes möjligheter till att försvara sig. I augusti 2016 publicerades SOU 2016:52 som bland annat behandlar förslag om en minskad restriktionsanvändning. Uppsatsen syftar därför till att utreda i vilken utsträckning SOU 2016:52 svarar mot CPT:s kritik och rekommendationer. Restriktioner motiveras enligt lagstiftaren av att möjliggöra en effektiv förundersökning. Det är primärt mot bakgrund av omedelbarhetsprincipen, koncentrationsprincipen och muntlighetsprincipen som restriktioner finns. Domstolen får enligt dessa principer som utgångspunkt endast grunda sin dom på vad som framkommit under huvudförhandlingen. Om den misstänkte kan antas försvåra sakens utredning får åklagaren, efter ett generellt tillstånd från domstolen, meddela den häktade enskilda restriktioner. Förslagen i SOU 2016:52 för en minskad restriktionsanvändning bygger i huvudsak på att domstolen bör besluta om enskilda restriktioner, istället för åklagaren samt att det följaktligen bör lagregleras om att domstolen ska ange skälen för sitt restriktionsbeslut. Mina slutsatser är att förslagen formellt svarar mot CPT:s kritik och rekommendationer. I praktiken kommer förslagen emellertid endast svara mot CPT:s kritik i viss utsträckning. Detta underbyggs av slutsatserna att restriktionsanvändningen kommer förbli oförändrad vid förundersökningens initiala skede. Vid ett senare skede kommer dock restriktionsanvändningen sannolikt att minska.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)