Att blåsa i visslan - Skyddet för visselblåsare inom offentlig verksamhet i Skandinavien

Sammanfattning: I uppsatsen redogörs det för vilket rättsligt skydd offentliganställda i Skandinavien har när det gäller att påtala missförhållanden på sin arbetsplats och vad detta skyddet innebär för arbetstagaren. Det redogörs även för vilka begränsningar som kan finnas i det rättsliga skyddet och vilka jämförelser som går att göra mellan Sveriges, Danmarks och Norges regleringar på området. Slutligen görs en komparativ analys av rättsläget gällande visselblåsning för offentliganställda i Skandinavien. Uppsatsen tar avstamp i konstitutionella regler och till viss del andra bestämmelser. Ur detta material går det att konstatera att de skandinaviska länderna, på många punkter, har likheter mellan sina fri- och rättigheter som påverkar visselblåsning. En väsentlig bakomliggande faktor till detta är att Europakonventionen gäller för alla tre länder och lägger grunden för skyddet. Yttrandefrihet och kritikrätt är, för alla tre länder, starkt reglerat. Även möjligheten till att, genom offentlighetsprincipen, ta del av dokument är något som finns starkt reglerat i alla tre länder. Däremot ser rättsläget kring meddelarfrihet olika ut då den är grundlagsstadgad i Sverige, endast existerar outtalat i Danmark och inte återfinns alls i Norge. I övrigt har Sverige och Norge övriga regleringar till skydd för visselblåsare, i form av lag (2016:749) i Sverige och bestämmelser i arbeidsmiljøloven i Norge. Här skiljer sig Danmark från övriga skandinaviska länder med inga övriga regleringar som kan beröra visselblåsare. Utöver dessa regleringar, har alla tre länder specifika bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt, som på olika sätt påverkar vilken information som är tillåten att avslöjas eller inte.