Bevarandets problematik och möjligheter i historiska miljöer

Sammanfattning: SammanfattningMänniskans levnadsmiljöer är i ständig förändring. Ett faktum vilket idag kanske tydligast ses i den allt mer exploaterade stadsmiljön. Detta är en utveckling som innebär att ’gröna’ miljöer i form av trädgårdar, parker och andra ’gröna’ element skapade av människan måste ha grunder som styrker deras bevarande. Det är anläggningar som har en historik bakom sig och därtill används av människor. Det är således historiska miljöer som besitter kulturhistoriska såväl som rekreativa värden.Uppsatsen mål och syfte har varit att förvärva en bredare grund och förståelse för begreppen och arbetsgången kring bevarandet av historiska miljöer. Det har kommit till uttryck i frågeställningarna: Vilka begrepp och vilken arbetsgång finns vid arbetet med bevarande av historiska miljöer? Hur ska man förhålla sig till dem?Arbetet har genomförts genom att först och främst göra en historisk återblick för att få en förståelse för hur tidigare generationer har ställt sig till bevarandets vara eller icke vara. Därpå har en jämförelse av tre olika landskapsarkitekters syn på bevarandebegreppen gjorts vilket har exemplifierats genom Sven-Ingvar Andersson, Walter Bauers och Klaus Stritzkes skilda synsätt. Begrepp som har kommit ifråga är konservering, underhåll, restaurering, rekonstruktion och fri- eller omgestaltning.Vidare har uppsatsen undersökt de lagskydd och förordningar som finns att tillgå i form av Kulturminneslagen och Florensdeklarationen och hur de ställer sig till bevarandeproblematiken. Det har visat sig att det finns tydliga riktlinjer för hur ett bevarande ska gå till vilket följaktligen har styrt uppsatsen mot den arbetsgång som finns vid bevarande av historiska miljöer. Arbetsgången är i tur och ordning uppdelad i att den historiska miljön först dokumenteras och beskrivs, varpå det därefter görs en historisk beskrivning av anläggningen. Utifrån den föregående dokumentationen görs en värdeanalys av anläggningens olika delar, vilket senare formuleras i mål och strategier för bevarande och utveckling. Ovan nämnda steg kallas tillsammans för ett vårdprogram. Dokumentet ligger efter vidare bearbetning till grund till åtgärdsförslag i en vårdplan som utmynnar i faktiska bevarandeåtgärder. En intervju har i det här skedet genomförts för att exemplifiera arbetsgångens förfarande.Utifrån den generella arbetsgången har en bild av antikvariska myndigheter beskrivits i form av Riksantikvarieämbetet, Fortifikationsverket och Statens Fastighetsverk eftersom de i statens regi äger många av de historiska miljöer som är av riksintresse. Genom intervjuer med kulturarvsspecialister från Fortifikationsverket och Statens Fastighetsverk har det erhållits en inblick i hur dessa myndigheter utarbetar arbetsgångar för bevarande av de miljöer som de förvaltar. Det har visat sig att det finns en del olikheter i hur myndigheterna arbetar vilket kan bero på att det är olika typer av historiska miljöer som de förvaltar.Med utgångspunkt i Florensdeklarationen har sedan en jämförelse gjorts mellan två till synes helt olika historiska anläggningar, barockanläggningen Het Loo i Holland och kvarteret Astolf i Uppsala. Det har utförts för att visa på att arbetsgången måste ha samma utgångspunkt oavsett vilken historisk miljö som är ifråga, enligt Florensdeklarationens föreskrifter.För att problematisera frågan ytterligare och för att svara på frågan: Hur ska man förhålla sig till de begrepp och den arbetsgång som finns vid bevarande av historiska miljöer? har författaren utifrån begreppen och arbetsgången formulerat bevarande i ett offensivt och ett defensivt synsätt. Förhållningssätten har exemplifierats genom beskrivningar av redan befintliga bevarandeåtgärder från såväl Uraniborgs renässansträd som från föryngringen av Drottningholms lindalléer.Uppsatsen ger ett tydligt svar på hur man ska förhålla sig till historiska miljöer ifråga om bevarandeåtgärder. Svaret ligger i dokumentationen och beskrivningen av den nuvarande anläggningen samt i den historiska dokumentationen som utförs på den specifika historiska miljön. Det innebär att oavsett om det rör sig om en konservering, underhåll, restaurering, rekonstruktion eller ny- eller omgestaltning eller vidare om ett offensivt eller defensivt synsätt, så ligger bevarandeåtgärderna dolda i den specifika historiska miljöns unika värden.