Sverige – det korruptionsfria landet? - En studie av förbudet mot givande och tagande av muta samt rådande gråzon vid rättstillämpningen

Sammanfattning: Sverige har sedan länge ansetts vara ett land befriat från svågerpolitik och korruption. Korruption är dock ett vitt begrepp som härstammar från det latinska ordet corrumpere, vilket betyder muta. Följaktligen omfattas den straffrättsliga terminologin av givande och tagande av muta av begreppet korruption. Korruption anses vara ett medel för att otillbörligen påverka besluts- och handlingsprocesser i ett samhälle. Skadeverkningarna på ett samhälle av korrupta beteenden kan vara av olika slag. Det kan rubba förtroendet för muttagarens huvudman, dennes verksamhet och förtroendeförhållandet mellan huvudmannen och dennes underordnade. Det försätter även den fria konkurrensen och allmänhetens förtroende för det allmänna ur spel. Således utgör korruption ett hot mot det demokratiska samhället. Sveriges självbild av att vara korruptionsbefriat har under åren utmanats och korrupta beteenden förekommer i såväl den offentliga som privata sektorn. Efter att de tidigare korruptionsbestämmelserna kritiserats tillsatte regeringen år 2009 en kommitté vars uppdrag var att utreda brottsbestämmelserna. År 2012 trädde en ny mutbrottslagstiftning i kraft i Sverige. Trots den senaste lagändringen föreskrivs i mutbrottsbestämmelserna opreciserade rekvisit. För straffansvar förutsätts en otillbörlig förmån och krav ställs på ett tjänstesamband. Ur lagtext eller rättspraxis är det dock inte möjligt att utläsa vad som utgör en otillbörlig förmån eller när ett tjänstesamband anses föreligga. Vidare klargör varken lagtexten eller förarbeten hur gåvor mellan vänner ska beaktas vid rättstillämpningen. Korruptionsbestämmelserna är även generella och skiljer inte den offentliga och privata sektorn åt. Studier av rättspraxis på rättsområdet påvisar dock att bestämmelserna tillämpas strängare i den offentliga sektorn, särskilt då anställningen eller uppdraget innefattar myndighetsutövning. Legalitetsprincipen föreskriver att ingen ska hållas straffrättsligt ansvarig vid avsaknad av rättsligt stöd. Till principen åläggs förutsebarhetsperspektivet, vilket är den formella rättssäkerhetens främsta perspektiv. Samhällets medborgare ska behandlas lika inför lagen och lagen ska vara tydlig så att det för medborgarna är möjligt att förutse hur lagen kommer att tillämpas. Förevarande studie påvisar att den svenska mutbrottslagstiningen är allmänt hållen och otydlig. Till följd av opreciserade rekvisit har rättsområdet försatts i en gråzon där det inte råder en klar gräns mellan vad som anses vara straffbart och inte. De nuvarande korruptionsbestämmelserna är enligt min mening bristfälliga utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv då det för gemene man inte är möjligt att förutse vilka handlingar som kan föranleda straffansvar. Bestämmelserna är inte endast oförenliga med de krav som ställs på förutsebarhet, de strider även mot medborgarnas likhet inför lagen. Detta då studier av rättspraxis på området visar att de inom den privata sektorn medges en förmånligare rättstillämpning än vad lagen medger. Jag är av uppfattningen att en ny lagstiftning avseende brotten givande och tagande av muta är nödvändig. Angivande av uttömmande omständigheter i brottsbestämmelserna kan negativt påverka flexibiliteten vid rättstillämpningen. Dock är det möjligt att i bestämmelserna ange omständigheter för vad som kan utgöra en otillbörlig förmån samt ange att dessa inte är uttömmande. Beaktansvärda omständigheter vid otillbörlighetsbedömningen kan till exempel vara huvudmannens samtycke, förmånens beskaffenhet och förmånens värde. Även om åtgärden inte leder till att lagstiftningen blir fullständigt tydlig ger det gemene man bättre möjligt att förutse rättstillämpningen. För att främja förutsebarheten kan det även vara av betydelse att anpassa bestämmelserna till de skillnader som råder mellan den offentliga och privata sektorn. Det skulle följaktligen vara önskvärt att ha separata bestämmelser för den offentliga och privata sektorn. Dessa lagstiftningsåtgärder är viktiga utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv och av relevans för att korruptionsbestämmelserna ska verka preventivt.