HR-partnerns spelrum i verksamheten : Om tillhörighet, omgivning och krav på mätbarhet

Sammanfattning: Ofta hämtas forskning inom Human Resource (HR) och Human Resource Management (HRM) från företagsekonomiska institutioner. Begreppsbildningen präglas av management och organisationsteori med fokus hur funktionen skapar det bästa värdet för organisationen. Här finns som jag ser det en lucka att fylla. Det här är en uppsats i den praktiska kunskapens teori. Med utgångspunkt i främst hermeneutiken samt Dreyfus och Dreyfus inlärningssteg undersöker jag HR-partnerns yrkeskunnande och jag problematiserar handlingsutrymmets betydelse för detta yrkeskunnande. Jag har genomfört fyra djupintervjuer med två HR-partners, en HR-chef och en chef som är kund hos HR-avdelningen. Uppsatsen visar att i den kommun jag undersökt och givit det fingerade namnet Ärlanda, inte främst är de formella strukturerna som avgör hur HR-partnern handlar. Ju bättre förvaltningens förväntningar stämmer överens med HR-funktionens uppdrag och den enskilda HR-medarbetarens samlade kunskap och erfarenhet, desto större blir handlingsutrymmet. Det leder till att HR partnern kan handla och arbeta förebyggande och långsiktigt. Risken som jag ser är att HR-funktionen i sin strävan att utgöra ett professionellt HR-stöd med standardiserade rutiner som underlättar för organisationens chefer även låser fast sin egen yrkesutövning vid enklare rutinartade arbetsuppgifter. På sikt riskeras att förmågan att handla klokt i den enskilda situationen gå förlorad.