Förmågodeprivation bland funktionsnedsatta människor : när lagen inte räcker till

Detta är en Kandidat-uppsats från Institutionen för samhällsvetenskaper

Sammanfattning: Syftet med den här uppsatsen är att belysa hur individer med funktionsnedsättning skapar sin förmågodeprivation, ”capability deprivation”, i relation till de möjligheter till utveckling som framkallas av strukturella och personliga faktorer. Förmågodeprivation innebär att människan upplever brist på friheter och rättigheter för att använda sina förmågor till att nå sina personliga mål. Dessa mål kan vara av ekonomisk, social och kulturell karaktär och kan betyda en utveckling hos individen som denne värderar högt. När förmågodeprivation uppstår likställs den med fattigdom. Denna uppsats är teoretiskt inriktad då den byggs på förmågoperspektiv, ”capability approach”, som är ett teoretiskt ramverk som används bland annat för att bedöma individens möjlighet till utveckling. Tidigare forskning som hänvisas här har som huvudfokus individens förmågor i förhållande till sin omgivning vilket anses som relevant till studieområdet. En egen analysmodell för att tolka empirin, det vill säga det insamlade materialet, har utvecklats med hjälp av den teoretiska ramen och tidigare forskningen. Analysmodellen tar hänsyn till strukturella, sociala och individuella faktorer vilka har delats in i mikro-, mellan- respektive makronivå. Dessa i sin tur utgör informationsbasen för att analysera det insamlade materialet och kan tala om huruvida människor med funktionsnedsättning upplever förmogodeprivation i de olika nivåerna. Empirin har samlats med hjälp av kvalitativ metod i form av intervjuer med personer med fysisk funktionsnedsättning som bor i Stockholm. Resultaten tyder på att målgruppen kan uppleva förmågodeprivation huvudsakligen på grund av strukturella och sociala faktorer som utgör mellan- och makronivån, vilket i sin tur påverkar funktionsnedsatta även inom mikronivån.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)