Ätstörningar i ett senmodernt samhälle

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att ge en ökad förståelse för hur ätstörningar påverkas av den övergripande samhällsutvecklingen och det samhälle vi idag lever i. Frågeställningarna jag haft som avsikt att besvara är hur livshistorien ser ut för personer med ätstörningarna anorexi, bulimi och ortorexi och hur de olika ätstörningarna kan kopplas till specifika drag som kännetecknar senmoderniteten. Jag har även velat ge en bild över hur de intervjuade ser på ätstörningarnas utveckling i framtiden. För att få svar på mina frågeställningar valde jag att använda mig av kvalitativ metod och livshistorier, som innebär djupintervjuer som förklarar den intervjuades liv. Personerna jag har intervjuat har berättat om sin tid innan sjukdomen, om tiden med sjukdomen och hur de mår idag. Varje individ är unik och livshistorien likaså men flera likheter finns såsom att individerna haft svårt att hantera friheten i det föränderliga samhället som innebär fler valmöjligheter än tidigare. Denna frihet kan leda till press och osäkerhetskänslor vilket den gjort för individerna som jag har intervjuat. Gällande teori så har jag använt Giddens (1993) begrepp om senmoderniteten som beskriver den avtraditionali-sering som skett efter andra världskriget. Samtliga jag intervjuat har mått dåligt och haft en dålig självkänsla under sin sjukdomstid, tyckt illa om sina kroppar och ofta haft en förvrängd kroppsuppfattning samt påverkats av media.Senmoderna drag såsom en inre kontroll, reflexivitet och individualisering, där individen idag ansvarar för sig själv och sitt utseende är återkommande drag i samtliga livshistorier oavsett ätstörning. Dock går det att särskilja en skillnad gällande begreppet kontroll, nämligen att personerna med anorexi och ortorexi dagligen har kontrollerat sitt matintag medan personer med bulimi ständigt tappat kontrollen när de hetsätit, trots att det varit kontroll de eftersträvat. Idag mår samtliga av de intervjuade bra och anser sig vara friska. Dock menar majoriteten att de fortfarande har en något stressad syn på kropp och mat, men att de idag kan kontrollera känslorna på ett helt annat sätt än tidigare. Samtliga intervjuade tror att ätstörningar kommer att öka i framtiden eller förekomma i samma mängd som idag eftersom att informationsflödet och mediemedvetandet har ökat.