Sociala medier i anställningsförhållandet

Sammanfattning: I takt med den tekniska utvecklingen blir det allt lättare för individen att yttra sig inför en mängd människor. Yttranden som tidigare haft en liten spridning kan idag via en snabb knapptryckning nå ut till en stor publik. Syftet med uppsatsen är att undersöka vad en arbetstagare inom offentlig respektive privat sektor får uttrycka via sociala medier i förhållande till yttrandefriheten och lojalitetsplikten. Offentliganställda kan tack vare yttrandefrihetsregleringen i RF och YGL i stor utsträckning uttala sig via sociala medier men hänsyn måste tas till lojalitetsplikten som följer av anställningsavtalet. Yttrandefriheten inskränker dock lojalitetsplikten vilket innebär att arbetsgivare inom offentlig sektor i de flesta fall inte kan vidta åtgärder till följd av en arbetstagares uttalande via sociala medier, även då det orsakat att allmänheten tappat förtroende för verksamheten. Inom privat sektor är arbetstagarens möjlighet att uttrycka sig via sociala medier inte lika stor. Detta eftersom grundlagarna inte är tillämpliga och lojalitetsplikten istället sätter ramarna för vad arbetstagaren får uttrycka via sociala medier. Yttrandefriheten regleras även av artikel 10 i EKMR som omfattar arbetstagare inom både offentlig och privat sektor. Offentligt anställda skyddas eftersom den riktar sig till det allmänna medan privatanställda skyddas via statens positiva förpliktelser att även säkerställa yttrandefriheten mellan enskilda individer.