Våga tala med barn om döden! Sjuksköterskans bemötande och erfarenhet av cancersjuka barns frågor om döden

Sammanfattning:

Barns tankar om döden är olika beroende på deras mognadsnivå. I arbetet har familjen betraktats som kontext och det cancersjuka barnet som klient i sjuksköterskans bemötande av svåra frågor om döden. Syftet var att beskriva sjuksköterskans kliniska erfarenheter som kan vara vägledande vid bemötande av cancersjuka barns frågor om döendet och döden. Frågeställningarna var "Vilka förutsättningar påverkar sjuksköterskans möjlighet att tala med barn om döden?", ?Hur bemöter sjuksköterskan barnets frågor om döendet/döden?? och "Hur utvecklas sjuksköterskan i sin yrkesroll i omvårdnaden av cancersjuka barn?" Vi använde oss av litteraturgranskning som metod p.g.a. begränsat antal verksamma sjuksköterskor inom barnonkologi i Blekinge. Studien grundade sig mestadels på kvalitativa ansatser. I resultatet framkom att observationer av barn på onkologiavdelningar visade att öppen och tydlig kommunikation är viktigt vid bemötande av frågor om döden som tas upp av barnet själv. Det finns ett flertal specifika strategier som kan vara till hjälp vid bemötandet. Medvetenhet om vård av cancersjuka barn erhålls av sjuksköterskan genom en anpassningsprocess. Att sjuksköterskan förklarar död och sjukdom öppet, direkt och sanningsenligt utan omskrivningar tror vi är en väldigt viktig del i omhändertagandet av ett cancersjukt barn som har funderingar om döden. Vi anser att det är av betydelse att som sjuksköterskor lära oss att vi inte har några definitiva svar att ge barnen, vi kan inte heller lära oss att ge de exakt rätta svaren. Konsten är att våga samtala, våga möta barnens frågor.