Ensam är inte stark : En kvalitativ fallstudie om interkommunal samverkan

Sammanfattning: Interkommunal samverkan är framhållen som en lösning på små kommuners utmaningar med att uppfylla sina åtaganden och tillgodose medborgarnas behov med begränsade resurser. Urbanisering och demografisk utveckling bidrar till att interkommunal samverkan blir ett allt mer ökande fenomen bland små kommuner i Sverige. Interkommunal samverkan är ett förhållandevis ostuderat område, syftet med studien är därför att öka förståelsen för interkommunal samverkan och de faktorer som kan påverka samarbetet mellan kommunerna. Genom en induktiv forskningsansats och kvalitativ fallstudie har vi studerat fenomenet interkommunal samverkan mellan två små kommuner i södra Sverige som ingått samverkan genom avtal. Det empiriska insamlade materialet har vi sedan sammanställt och utifrån resultatet valt teorier för att öka förståelsen för fenomenet.   Utfallet av studien har visat att samverkan är komplext och de svårigheter som har identifierats kan relateras till följande områden: otydliga ansvarsområden och arbetsfördelning i avtalet, brist på kommunikation och information till medarbetarna, kommunernas olika förutsättningar samt medarbetarnas avsaknad av en närvarande chef och ledare. Vidare har vi formulerat förslag på åtgärder som kan förhindra svårigheterna. Innan samverkan ingås bör en konsekvensbedömning utföras för att kartlägga kommunernas syfte och mål med samverkan samt vilka resurstillgångar och förutsättningar kommunerna har för att samverka. Ansvarsfördelningen och specifika arbetsuppgifter bör tydligt beskrivas i avtalet för att undvika missförstånd och osäkerhet. Medarbetarna har en betydande roll i samverkan, och eftersom interkommunal samverkan ofta är ett top down-beslut är det viktigt att ledningen tar hänsyn till deras behovs och involverar medarbetarna i hela processen.