Medlemmen som ägare : effekterna av insatsemissioner i Svenska Lantmännen

Sammanfattning: Definitionen av ett kooperativt företag är att företaget ägs, nyttjas och kontrolleras av samma människor. Det betyder att medlemmarna i ett kooperativ har flera olika roller att utöva, såväl den som leverantör eller köpare av ett kooperativs produkter, som ägare av kooperativet och som förmånstagare av kooperativets nytta. I de lantbrukskooperativa företagen i Sverige står medlemmarnas insatskapital ofta för en liten del av företagets totala egenkapital. Enligt agentteori kan man förvänta sig att medlemmarna i ett kooperativ inte kommer att utöva sin kontroll på ledningen om den summa som står på spel är liten. Denna risk finns alltså om insatskapitalet är litet. Sedan 1998 har de kooperativa företagen möjlighet att omfördela det egna kapitalet, så att en större del blir till individuella insatser. För att ta reda på om medlemmarna i Svenska Lantmännen ser sig som ägare till den kooperativa föreningen, genomfördes en attitydundersökning i Örebro-området. Ett frågeformulär skickades ut till hundra medlemmar, som ombads svara på tjugosex frågor om insatser, insatsemissioner och insatsräntor. I svaren på enkäten visar respondenterna att de framförallt ser på Svenska Lantmännen som en leverantör och uppköpare. Om en insatsemission baseras på samhandeln som den enskilde medlemmen har med föreningen, har respondenterna sin attityd till föreningen klar, och vet hur de kommer att ändra sitt beteende. Om däremot en insatsemission baseras på insatskapital, är det många som inte vet om de kommer att låta villkoren för emissionen påverka sitt beteende. Detta tyder på att attityden som respondenterna intar till föreningen är den som leverantör eller köpare, inte den som ägare till föreningen. Synen på ledningen är att den skall bestå av proffs, men i stort sett har medlemmarna stort förtroende för ledningen och anser det vara bra om det är lätt för den att fatta beslut. Medlemmarna verkar inte uppfatta att det finns något behov att kontrollera de beslut som fattas av ledningen. Antagligen hänger detta samman med att insatskapitalet upplevs som alltför litet för att motivera den enskilde medlemmen att följa med i vad som händer inom föreningen. Ungefär hälften av respondenterna uppger också att de kommer att intressera sig mer för vad som händer i föreningen om insatskapitalet ökar. En av utgångspunkterna i arbetet var att yngre och äldre medlemmar skulle skilja sig i attityder till ägandet av föreningen. Vissa skillnader har visat sig, men det går inte att säga vare sig att äldre medlemmar omfattar ägarrollen med större intresse än yngre, eller att yngre medlemmar brinner av iver att agera som ägare till den ekonomiska föreningen. Av de attityder som medlemmarna i Örebroområdet uppvisar drar jag slutsatsen att de ser på föreningen framförallt som en handelspartner, inte som ett företag som de är medägare till. Det centrala i relationen med föreningen är affärstransaktionerna med föreningen, och alla förändringar avseende denna transaktion kommer snabbt att påverka den enskilde medlemmens agerande. Förändringar som framförallt rör andra relationer med föreningen, förändringar rörande insatskapital exempelvis, vet medlemmarna inte lika väl hur de skall bete sig inför. Där verkar inte lika starka attityder finnas, som kan påverka beteendet. Om attityderna hos medlemmarna kommer att förändras vid insatsemissioner verkar troligt, men går inte att säga utifrån föreliggande arbete.