Att söka ledtrådar till mitt yrkeskunnande : -som lärare inom autismanpassad hundverksamhet

Sammanfattning: Jag är yrkeslärare inom gymnasieskolans naturbruksprogram och har valt detta yrke av en anledning. Jag ville få möjlighet att påverka och motivera unga till att vilja lära. För mig är det viktigt att använda undervisningsmetoder som fångar elevernas intresse. För en tid sedan valde jag att lämna gymnasieskolan för att söka nya utmaningar. Utmaningar som består av att utveckla kunskaper hos personer med AST (autismspektrumtillstånd). Med hjälp av hunden som pedagogiskt verktyg. Detta blev starten för sökandet efter den kunskap som jag omedvetet använder mig av som lärare inom AST/hundverksamheten. Mycket av det jag skriver i detta arbete är grundat på berättelser, mina berättelser och andras. Yrkeskunskap som det tagit år att skapa. Det har varit svårt att sätta fingret på den tysta kunskap som finns inom mitt yrke och att försöka beskriva mitt yrkeskunnande genom det talade språket har varit ännu svårare. Att göra en verbal beskrivning tar tid, det är många detaljer som behöver föras fram i ljuset. Under min magisterutbildning vid Linnéuniversitetet har jag fått verktyg att göra denna beskrivning i en berättelse. Jag har läst många impulstexter, med pennan i hand för att fånga reflektioner kring min egen erfarenhet som efterhand blivit mer och mer tydlig. Jag har genom det skrivna ordet fått möjlighet att föra fram en målande beskrivning. På detta sätt så har jag nått delar som tidigare inte varit synliga för mig och jag har fått ett helt annat djup inom mitt eget yrkeskunnande. Jag har fått många verktyg vid de träffar vid Linnéuniversitetet där vi studenter läst och lyssnat på varandras berättelser. Ett läsande och lyssnande som varit otroligt värdefullt för min utvecklingsprocess på jakt efter den tysta kunskap som jag bär på. Vi har under dialogseminarierna fått lyssna när övriga kursdeltagare läst sina texter. Att sitta tyst och lyssna är viktigt, låta andra människor ta plats och verkligen lyssna på vad de har att säga. För att sedan få göra mina reflektioner hörda och på så sätt få andras erfarenheter att haka i mina och tvärt om. På detta sätt har förmågan att reflektera och kritiskt granska utvecklats och gjort mig mer drivande när det gällde att hitta lösningar i AST/hundverksamheten. Jag har under magisterutbildningens gång upptäckt att för att nå ny och fördjupad kunskap kring mitt yrke handlar det mycket om lyssnande. Både på människor, djur och på litteraturen. Kommunikation mellan människor sker ofta verbalt, men det är också viktigt att se vad kroppsspråket förmedlar, att se de små, fina signalerna som visar på hur en annan människa mår och reagerar. De barn som gillar hundar kommer till oss, de blir motiverade av att träna med hundarna och därmed utvecklar de olika färdigheter under kursens gång. Viktigt att tänka på är att träning med hund som pedagogiskt verktyg inte är en lösning för alla, det är dock viktigt att se de möjligheter som finns.