Det är slitsamt att vara vikarie: en studie av hur de timanställda vikarierna vid Luleå kommuns Barn- och utbildningsförvaltning upplever sina arbetsvillkor

Sammanfattning: Målet med denna studie har varit att undersöka hur de intermittent
anställda vikarierna vid Luleå Kommun Barn- och utbildningsförvaltning ser
på sina arbetsvillkor samt upplevda krav och förväntningar av verksamheten.

Resultatet av studien visar att grunderna för att vikarierna ska känna
arbetstillfredsställelse, det vill säga arbetsvillkor och arbetsmiljö
saknas. Detta är dock något som till vissa delar skulle kunna åtgärdas
genom kommunikation mellan organisationen och vikarierna. När det gäller
krav och förväntningar från verksamheterna finns det en del åtgärder som är
nödvändiga att arbeta med på arbetsplatserna såsom bemötande och
likabehandlande all personal oavsett om de är ordinarie eller vikarie.

När det gäller arbetsvillkoren fokuserades vikariernas svar runt grunderna
för deras anställning såsom bokningsrutiner men även avsaknaden av
organisatoriskt stöd, kompetensutveckling samt lön och förmåner. De
upplevde att det var både lärorikt och intressant att arbeta på olika
arbetsplatser, det gav dem erfarenhet och rutin i arbetet men samtidigt
fanns det flertalet upplevelser av frustration, lågt värde samt
otillfredsställelse men även beskrivningar om stressreaktioner och
otrygghet. Vikarierna hade även åsikter om organisationens personalpolitik
som de uppfattade som dålig. Detta bland annat då vikarierna idag inte har
några informationsträffar eller andra möten så den informationen de
erhåller är alltid i andra eller tredje hand. I detta fanns även en önskan
om organisatorisk tillhörighet då de idag inte känner något stöd från någon
som de kan vända sig till om något händer. I deras berättelser fanns även
beskrivningar av orättvisor såsom högre lunchpriser för vikarierna än för
ordinarie personal i verksamheterna.

Vikariernas beskrivningar av de krav och förväntningar de mötte i
verksamheten varierade mycket. Vikarierna beskriver hur de inte får
utnyttja sin potential på ett bra sätt utan de upplever att de
är ”lösningen” för att få den dagliga verksamheten att fungera. De beskrev
även hur de får stöd, beröm och värme på de flesta arbetsplatser även om
detta inte alltid var fallet. Det fanns flertalet beskrivningar av olika
upplevelser av otrevligt bemötande. Något annat som lyftes fram av
vikarierna är arbetstiderna och förväntningarna/kraven från vissa
arbetsplatser om att de ska kunna ändra sina arbetstider med kort varsel
eller rättare sagt vid tillsägelse.