En komparativ studie av gränsöverskridande koncernavdrag ur ett svenskt och polskt perspektiv - i ljuset av EU-rätten

Sammanfattning: Inom företagsgrupper kan möjlighet till en gränsöverskridande resultatutjämning mellan bolagen utgöra en väsentlig fördel. Resultatutjämningsregler kan dock skilja sig åt mellan olika länder eftersom dessa regler inte är harmoniserade av EU-lagstiftning. De enskilda EU-länderna använder sig härvid av specifika begrepp för att benämna koncerners särskilda skattestatus. Det är nämligen bara en koncern som uppfyller bestämda villkor som kan få den särskilda skattestatusen och de fördelarna som följer därav. Exempelvis i Storbritannien är det group relief, i Holland – fiscale eenheid, i Spanien – regimen de declaration consolidada, i Frankerike –régime de l´intégration fiscale, i Tyskland – Organschaft, i Danmark – sambeskattning. Det är viktigt att understryka att trots att frågor gällande de direkta skatterna inte faller under EU:s kompetensområde är medlemsländer ändå förpliktade att ta hänsyn till EU-rätten vid utövande av sina behörigheter. I detta sammanhang har EU-domstolen intagit en nästintill rättsskapande roll eftersom vid bristande gemensamt lagverk dess avgörande påverkar inte bara det landet förhandsavgörandet gäller utan även alla andra medlemsländerna. Bland annat till följd av EU-domstolens avgöranden infördes 2010 till den svenska inkomstskattelagen nya regler om koncernavdrag för att möjliggöra resultatutjämning mellan bolag etablerade i olika länder, dvs. i gränsöverskridande situationer. På så sätt kom det svenska systemet således att anpassas till EU-rätten. Den polska lagstiftaren blev i sin tur försäkrad till följd av EU-domstolens dom om att de polska reglerna avseende skattekoncern inte behöver ändras. I Sverige är varje bolag som ingår i en koncern att betrakta som ett enskilt skattesubjekt och beskattas för sig. För att skattemässiga överväganden inte ska avgöra valet av organisationsform har lagstiftaren i vissa fall accepterat synen på koncernen som en ekonomisk enhet. I Sverige har man således åstadkommit skatteneutralitet genom att i vissa situationer tillåta resultatutjämningar mellan koncernbolagen genom koncernbidrags˗ och koncernavdragsreglerna. Enligt de polska bestämmelserna betraktas inte enskilda bolag som bildar en skattekoncern som skattesubjekt. Det är skattekoncernen som utgör skattesubjekt istället. De polska bestämmelserna förutsätter en sambeskattning av hela gruppen där sammanlagda förluster i samtliga bolag dras av ett sammanlagt intäktsöverskott och på så sätt resultaten utjämnas. Gemensamt för det svenska och det polska systemen är alltså att båda i en del fall möjliggör en resultatutjämning. Däremot den största skillnaden mellan de båda ländernas regler gäller internationella förhållanden. Medan Sverige i vissa fall tillåter en gränsöverskridande resultatutjämning för internationella koncerner, ges skattekoncerner i Polen ingen sådan möjlighet eftersom såväl moderbolaget som dotterbolaget måste ha hemvist i Polen för att kunna ingå i en skattekoncern.