Faktorer som inverkar på ambulanssjuksköterskans beslut att hänvisa patienter till primärvården : en kvalitativ intervjustudie

Sammanfattning: SAMMANFATTNING Patienter söker vård på akutmottagningar via ambulans vilket är ett omtalat problem när de kunde behandlats på annan vårdnivå. När antalet besökare ökar på akutmottagningarna i Sverige kan allvarliga konsekvenser uppstå för både sjukvårdspersonal och patienter. Patienter får inte alltid den mest ändamålsenliga vård på en akutmottagning. I svensk sjukvård är det ovanligt att tillåta ambulanssjuksköterskor att förbise akutmottagningar för andra vårdnivåer. Detta resulterar i överbelastade akutmottagningar samt att ambulanser nyttjas i fel syfte. Kompetens och utrustning har utvecklat behandlingsmöjligheterna för ambulanssjuksköterskor vilket medfört att ytterligare kvalificerade insatser kunnat genomföras på plats hos patienten. Ambulanssjuksköterskor bedömer patientens vårdbehov och beslutar kring lämplig vårdinstans, för att effektivisera resurserna kan patienter med lindriga åkommor transporteras till primärvård. Syftet var att belysa vilka faktorer som inverkar på ambulanssjuksköterskors beslut att hänvisa patienten till primärvården. Studiens metod var deskriptiv och utgick från en kvalitativ samt induktiv ansats. Urvalet var ändamålsenligt och bestod av sju ambulanssjuksköterskor som arbetar i södra Sverige. Inklusionskriterier var att informanterna hade genomgått en specialistsjuksköterskeexamen inom ambulanssjukvård samt varit aktivt yrkesverksamma under minst ett års tid. Intervjuer har genomförts utifrån ett semistrukturerat frågeformulär med följdfrågor. Analysmetoden utgick från en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet utgörs av fem kategorier: riktlinjer inom ambulansverksamhet, bedömning av patient, delaktighet kring beslut om vårdnivå, ambulanssjuksköterskans kompetens samt samarbete med primärvård. Det framkom en osäkerhet hos ambulanssjuksköterskor om vilka patienter primärvården kunde behandla. Vid bedömning av patienten utgick ambulanssjuksköterskor från verksamhetens behandlingsriktlinjer. Ur intervjuerna med ambulanssjuksköterskorna framkom att de såg till hela patienten i sin bedömning vilken grundades i patientens allmäntillstånd, vitalparametrar och uppvisande symtom. Hänvisning till primärvården förekom endast för patienter med lindriga besvär. Dialogen med patienten angående ändamålsenlig vårdnivå upplystes vara essentiell och vikten av att komma överens med patienten samt anhöriga. I resultatet framkom att specialistutbildade ambulanssjuksköterskor betonade betydelsen av att få nyttja sina kunskaper och färdigheter i beslut om hänvisning till lämplig vårdnivå. En önskan om bättre tillgänglighet hos primärvården framkom från ambulanssjuksköterskorna. Slutsatsen blev att ambulanssjuksköterskorna under intervjuerna beskrev att de tog hänsyn till en mängd olika faktorer vid beslut om hänvisning av patienten till primärvården. Ambulanssjuksköterskorna belyste komplexiteten i beslutet och uttryckte vikten av att se till patientsäkerheten. Patienter transporterades till akutmottagning trots att vårdcentralen kunde varit en lämplig vårdnivå. Detta på grund av att svårigheter framkom kring patienter samt anhörigas påtryckningar men även primärvårdens tillgänglighet. Ambulanssjuksköterskorna önskade att bidra till att minska akutmottagningens belastning och ge patienten råd kring ändamålsenlig vårdnivå.  Nyckelord: ambulanssjuksköterska, vårdnivå, primärvård och riktlinjer.