Att bli makrilldiktare. Om ekologi, poesi och makrillari Gunnar D Hanssons "Olunn"

Sammanfattning: Studien intresserar sig i huvudsak för makrillens roll i Gunnar D Hanssons diktsamling "Olunn". Titeln är ett av fiskens fornnordiska namn, och boken i sig är en sorts "lyrisk monografi" över makrillen. Specifikt används posthumanistiska teoriapparater, i huvudsak hämtade från Jacques Derrida och Timothy Morton, för att undersöka Hanssons explicita ambition att hitta ett nytt språk för att representera det icke-mänskliga med. Makrillen försöker sålunda betraktas som ett subjekt i sig snarare än som en varelse som är människan till handa i egenskap av symbol eller vara. Åtbörden är anti-antropocentrisk, det vill säga kritisk mot föreställningen att människan är världens mittpunkt. Uppsatsen argumenterar, med hjälp av Mortons begreppsapparat, för att "Olunn" är en form av ekologisk poesi genom sin ovilja att använda den teoretiska och ideologiska storheten 'natur' som motsats till allting som inte hör hemma i människans domän. Vidare försöker studien placera in Gunnar D Hanssons poesi i en bredare poetisk tradition, en explicit och tydligt metapoetisk sådan, där figurer som Francis Ponge och Göran Printz-Påhlson verkar. En ansats till undersökning av metapoesins koppling till ekologiska tankesätt görs också.