Insiderbrott och otillbörlig kurspåverkan

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats har varit att beskriva och analysera hur lagstiftningen avseende insiderbrott och otillbörlig kurspåverkan utformats i Sverige. En översiktlig presentation har även genomförts av EU:s direktiv inom området och den amerikanska insiderlagstiftningen. Utifrån denna presentation har jag dragit slutsatser avseende lagstiftningens effektivitet. En effektiv lagstiftning mot marknadsmissbruk är nödvändig för att upprätthålla allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden. Om inte förtroendet upprätthålls leder detta i sin förlängning till en lägre omsättning, sämre marknadseffektivitet samt minskad tillgång på riskkapital. Sammantaget innebär detta en lägre välfärd för landets medborgare. I januari 2001 ersattes den då gällande insiderlagen (1990:1342) av två nya lagar. Syftet med förändringen var att skilja mellan de straffrättsliga och administrativa delarna av insiderhandel. De straffrättsliga stadgandena återfinns numera i insiderstrafflagen (2000:1086) medan lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument innehåller den administrativa regleringen. Insiderstrafflagen innehåller tre olika straffsanktionerade förbud. För det första är det handelsförbudet som är ett förbud för alla, inte bara för personer i ledande ställning, att på värdepappersmarknaden handla med finansiella instrument på basis av information som inte är allmänt känd. Gör någon det föreligger insiderbrott. Det andra förbudet som infördes i svensk lagstiftning i samband med insiderstrafflagens ikraftträdande i januari 2001 benämns obehörigt röjande av insiderinformation. Förbudet innebär att det är förbjudet att röja uppgifter som är ägnade att väsentligt påverka kursen på finansiella instrument. Personkretsen som omfattas är den som har anställning, uppdrag eller annan befattning som normalt innebär att han eller hon får kännedom om insiderinformation. Förbudet gäller även för den som erhåller insiderinformation om ett bolag där han eller hon äger aktier. En skillnad mot handelsförbudet är att brottet inte kräver att det obehöriga röjandet medför att köp eller försäljning sker. Det tredje förbudet benämns otillbörlig kurspåverkan och är kortfattat uttryckt ett förbud mot att vidta olika åtgärder i kursdrivande syfte. De administrativa bestämmelserna avseende marknadsmissbruk återfinns i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Det är här fråga om regler om anmälningsskyldighet för personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag samt förbud mot korttidshandel. Bestämmelserna är närmast av ordningskaraktär och det främsta syftet med införandet var att minska incitamenten att begå insiderbrott. Förbudet mot korttidshandel innebär att den som förvärvar aktier i ett aktiemarknadsbolag inte inom tre månader får överlåta motsvarande antal aktier av samma slag. Vad gäller lagstiftningens effektivitet har konstaterats att mängden fällande domar för både insiderbrott och otillbörlig kurspåverkan är mycket liten. En anledning är enligt min mening att lagstiftningen innehåller tolknings- och bevissvårigheter. Orsaken till detta är i sin tur bland annat att lagstiftningen utformats så flexibelt att den inte är entydig och klar. Effektiviteten är således bristfällig och skulle kunna förbättras genom att ytterligare administrativa sanktioner infördes. Vidare borde Finansinspektionen och Ekobrottsmyndigheten tillföras större resurser och samarbetet mellan myndigheterna förbättras. Beroende på att en allt större del av värdepappersaffärerna sker över nationsgränserna är det viktigt att det internationella samarbetet förbättras ytterligare. Slutligen anser jag att en bättre effektivitet skulle uppnås om Sverige införde en del av de bekämpningsmetoder som USA har. Exempelvis gäller detta möjligheten att vid en fällande dom ge belöning till den som tipsat om brottet.