Vital tandblekning - en litteraturstudie med inriktning på peroxidernas skadeverkan

Sammanfattning: I dagens moderna samhälle blir vårt yttre allt viktigare, såväl utsida som insida ska må bra. Detta speglar sig även i tandvården, där munnens estetik blir lika värdefull som dess funktion. Patienternas ökande intresse och efterfrågan ställer höga krav på oss behandlare, som måste kunna tillgodose dessa önskemål. Detta kräver en bred och djup kunskap om såväl verkningsmekanismer som marknadsutbud. Vårt syfte med studien är att ta reda på: Är blekning skadligt för tänderna? Hur fungerar blek-ning - vekningsmekanismer? Vilka eventuella biverkningar finns? Hur mycket vetenskap finns kring blekning? Hur tillförlitlig är denna vetenskap? För att svara på våra frågeställningar valde vi att göra en litteraturstudie som baserades på material från PubMed. Våra urvalskriterier: humanstudier, publicerade senaste 10 åren, skrivna på engelska, vital tandblekning. Exklusionskriterier: ljusaktivering, brackets, bovine emalj. Resultat: Blekning verkar genom att väteperoxid eller karbamidperoxid (som dissocierar till väteperoxid) bildar fria radikaler vilka är väldigt reaktiva oxiderande agenter som reducerar eller klyver pigmentens (missfärgningarnas) dubbelbindningar. När dessa sedan diffunderar ut ur tanden leder detta till att de kvarvarande små pigmenten absorberar mindre ljus. Tanden upplevs då som ljusare. De fria radikalerna är väldigt instabila och interagerar därmed lätt med andra organiska ämnen - detta skulle kunna orsaka vävnadsskador. Kroppen har dock ett försvarssystem mot dessa fria radikaler genom bl.a. ett enzymsystem i saliven. Det finns indikationer på att överdriven exponering av peroxider kan vara potentiellt skadligt. Dock visar kliniska data endast på en mild, övergående gingival irritation och ilningar. Det finns ingen evidens som tyder på utveckling av tumörer eller förstadier till dessa. Det förekommer motstridiga åsikter om blekningens effekt gällande emaljmorfologi, ythårdhet och nötningsresistens . En del studier har visat på skadliga effekter medan andra inte har kunnat styrka detta resonemang . De flesta studier pekar inte på någon skadlig effekt av betydande grad på emaljmorfologi. Tandens kemi, ytmikrohårdhet, sublager i emalj påverkas alltså inte nämnvärt. Vid jämförelse av blekt och oblekt emalj har man funnit att resintagsen i den blekta emaljen är färre, mindre väldefinierade och kortare än i den oblekta emaljen. Smearlayer kan försvinna. Man har sett en minskning av bondingstyrkan under en begränsad tid. Varierande påverkan på olika material kan ses i olika studier till stor del beroende på hur studierna är gjorda. Konklusion: Tandblekning verkar vara en relativt harmlös procedur för munhålan. Man ska dock vara väl medveten om de biverkningar som kan uppstå samt vara införstådd i att risk för skadeverkan finns om inte blekningen utförs på rätt sätt. Blekning på välgrundade individuella indikationer är en förutsättning för ett tillfredställande resultat.