Vägen mot en komponentredovisande kommunal sektor : En studie om de svenska kommunernas bemötande av ny redovisningsreglering

Sammanfattning: Inledning År 2014 utfärdade Rådet för Kommunal Redovisning ett explicit krav om att svenska kommuner ska komponentredovisa materiella anläggningstillgångar. Tidigare studier visar att kommuners efterlevnad av redovisningsreglering är bristfällig och att ny reglering tar lång tid att implementera, samtidigt som det principbaserade regelverket ger upphov till skillnader i gjorda bedömningar. Syfte Studiens syfte är att utforska hur de svenska kommunerna har hanterat det nya explicita kravet på komponentredovisning, och förklara skillnader i uppskattningar och bedömningar avseende komponentindelning samt nyttjandeperioder. Metod Studien är av ett kvantitativt slag med en deduktiv ansats, där 18 hypoteser avseende kommunernas redovisningsval har formulerats. En tvärsnittsdesign har använts, och datainsamlingen har huvudsakligen skett genom enkäter. Studien har begränsats till tillgångsslaget gator och vägar. Slutsatser Analysen visade att 39,4% av de studerade kommunerna ännu inte hade implementerat komponentredovisning för gator och vägar vid slutet av år 2016. Kommunens storlek visade sig vidare ha ett signifikant positivt samband med tillämpningen av komponentredovisning. En stor spridning i både antalet redovisade komponenter och längden på bedömd nyttjandeperiod uppvisades hos de studerade kommunerna. Kommunens storlek och förekomsten av ett minoritetsstyre visade sig ha signifikanta positiva samband med antalet komponenter som kommunerna redovisade.