Den nationella gemenskapen : En diskursanalys av identitetsskapande i försvarspolitiken

Sammanfattning: Studien utforskar området mellan den svenska integrationspolitiken som aktivt försöker komma ifrån nationalistiska uttryck och den svenska försvarspolitiken som tycks underhålla dessa. Integrationspolitiken har beskyllts för att ha varit allt för fokuserat på en uppfattning om att invandrare och svenskar har varsin kulturell särart. Detta har lett till en uppdelning om “vi” och “de Andra” och därmed integrationspolitikens misslyckande. Studien undersöker spår av denna uppdelning i försvarspolitiken. Syftet med studien är således att undersöka hur den försvarspolitiska diskursen i offentliga media konstruerar “svenskhet” och “den nationella gemenskapen”. Diskursteoretiska perspektiv används för att utforska hur olika strukturella nivåer påverkar identitetsskapande. Studien har genomförts genom diskursanalys av tidningsartiklar och blogginlägg. För det första konstrueras den nationella identiteten i relation till “signifikanta andra”. Den mest framträdande signifikanta andra i diskursen är Ryssland som konstrueras som en hotbild gentemot vilken Sverige identifierar sig. För det andra interagerar strukturer som Norden, EU och Nato i diskursen, och interpellerar subjektspositioner som solidaritet, neutralitet och nordisk gemenskap. Dessa internationella samarbeten diskuteras i relation till Sveriges roll internationellt samt de delade värderingar som de grundar sig på. För det tredje finns en underliggande hegemoni i nationalismen som grundas i nationalstater och som genomsyrar diskursen och påverkar hur den nationella identiteten konstrueras.