Utformning av seniorbostäder : Med utgångspunkt i tillgänglighet och gemenskap

Sammanfattning: År 2030 kommer det att finnas uppemot 500 000 fler individer över 75 års ålder jämfört med idag. Ungefär var fjärde person i åldern 75-84 år har en nedsatt rörlighet och många av dem bor i bostäder med låg tillgänglighet och anpassning för individens specifika behov. Den låga tillgängligheten bidrar till en försämrad boendesituation och kan i sin tur leda till sämre livskvalitet. Ensamhet är vanligt bland äldre och kan bidra till ökad oro, otrygghet och depressioner. Ensamheten grundar sig i en känsla hos individen av att sakna ett sammanhang där denne känner sig deltagande och upplever en gemenskap. En bostadsform där äldre möts kan återskapa denna känsla av gemensamhet och tillhörighet vilket kan bidra till ökad aktivitet och livskvalitet för individen. En bostad med högre tillgänglighet och kvalitetshöjande faktorer ger möjlighet till ett längre kvarboende för den äldre i den egna bostaden. Kvarboende bidrar till en ökad trygghet hos individen som tillåts åldras i den invanda miljön. Samhällskostnaderna förväntas minska med ökat kvarboende då kostnaderna för hemtjänst understiger kostnaderna för ett eventuellt särskilt boende för samma individ. Syftet med rapporten är att redovisa för den problematik som finns kring äldres bostadssituation och visa på möjliga förbättringsåtgärder. Målet är att visa en gestaltning av ett seniorboende med kollektiv inriktning som skapar gemenskap och trygghet för den boende.