Ungdomars upplevelse av anknytningsbaserad familjeterapi.

Sammanfattning: Vi har i denna uppsats intervjuat ungdomar som genomgått anknytningsbaserad familjeterapi om deras upplevelse av terapin efter avslutad behandling. Uppsatsen syftar till att diskutera och skapa en fördjupad förståelse för ungdomarnas upplevelse av behandlingen. Uppsatsen utgår ifrån en fenomenologisk, hermeneutisk metodik. Vi har frågat ungdomarna om upplevelsen före, under och efter terapin och bett dem beskriva eventuella skillnader i känslorna. Vi har genomfört semistrukturerade intervjuer där de beskrivit för oss hur de upplevt terapin. Empirin har analyserats med utgångspunkt från anknytningsteori och emotion focused therapy. Urvalet inkluderar åtta slumpmässigt utvalda ungdomar som har genomfört anknytningsbaserad familjeterapi inom barn och ungdomspsykiatrin, Västra Götalandsregionen. Det var ett bortfall av två personer. Åldern på de medverkande i studien var mellan 15-19 år. Det ungdomarna beskrev är att de inför behandlingen upplevde en känsla av hopplöshet, att de var aggressiva och isolerade sig främst från sina föräldrar. Under behandlingen upplevde de en succesiv förändring. De beskrev hur de upplevde en ökad känsla av sorg samtidigt som de upplevde en ökad förståelse för sitt beteende och för föräldrarnas beteende. Resultaten visade att ungdomarna upplevde en positiv förändring efter genomförd behandling. Det de upplevde var att de efter avslutad behandling bättre kunde kommunicera med sina föräldrar. Som ett resultat av den förbättrade kommunikationen kände de sig lugnare och mindre arga. Vidare hade de utvecklat en fördjupad förståelse för sig själva och sin situation. Resultaten visade att ungdomarnas upplevelse av anknytningsbaserad familjeterapi var att behandlingen gjorde att ungdomarna i studien blev sedda och förstådda av sina föräldrar utifrån sina primära känslor.