Vem får komma till Sverige? - En genusrättsvetenskaplig analys av identitetskrav i asyl- och familjeåterföreningsärenden

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar utifrån ett genusrättsvetenskapligt perspektiv de skillnader som finns i kraven att styrka sin identitet i uppehållstillståndsärenden på grund av asyl respektive anknytning, med utgångspunkt i att fler män får uppehållstillstånd på grund av asyl och fler kvinnor på grund av anknytning. Den centrala frågan som behandlas är huruvida reglerna för att söka och erhålla uppehållstillstånd i Sverige är bättre anpassad efter flyktingmäns livsvillkor än flyktingkvinnors. Tidigare forskning har behandlat hur det kan uppstå problem när krav på att kunna styrka sin identitet ställs alltför höga, såväl som behovet av ökad användning av genusperspektiv när asylregler utformas, men de två vinklarna har inte kombinerats förut inom svensk rättsvetenskap. Argument som använts för att sänka beviskravet i asylärenden skulle också kunnat användas för att sänka beviskravet i anknytningsärenden i vissa fall, men det har inte gjorts. Genom att visa hur lagstiftarna och den prejudikatbildande instansen argumenterat för regleringens utformning och därefter anta en helhetssyn på mäns och kvinnors respektive förutsättningar att migrera till Sverige från områden där de utsätts för skyddsgrundande behandling så framstår regleringen som mer anpassad efter mäns livsvillkor än kvinnors. För att uppnå målet att alla ska behandlas lika oberoende av kön så bör migrationslagstiftningen i högre grad anpassas till flyktingkvinnors reella förutsättningar att söka olika uppehållstillstånd i Sverige och att uppfylla deras respektive beviskrav.