Utanförstående arbetstagares rättigheter till uppfinningar

Sammanfattning: Anställda arbetstagare och arbetsgivare har sedan 1949 genom lag (1949:345) om rätt till arbetstagares uppfinningar haft rättigheter och skyldigheter avseende arbetstagares uppfinningar, men lagen har inte nyanserats i takt med att uppfinningar allt oftare tillkommer utanför traditionella anställningsförhållanden. Andra rättsområden som inte har till ursprungligt syfte att reglera uppfinnares ersättning tillämpas idag i tvister som rör utanförstående arbetstagare, eftersom patenträtten och uppfinnarrätten inte innefattar några regleringar som rör utanförstående arbetstagares uppfinningar. I uppsatsen utreds huruvida ytterligare reglering är motiverad. Uppsatsen inleds med att ge en inblick i tillvägagångssättet för hur ett patent söks som följs av en utredning av arbetstagarbegreppet för att sedan övergå till en utredning kring rättsläget. Vidare utreds vad ett förvärv egentligen avser och hur ersättningsnivåerna bestäms enligt lag och avtal. För att ge en större inblick i rättsläget ges exempel på domslut och skiljedomar. För det praktiska syfte som uppsatsen ska uppfylla, har olika tillvägagångssätt för att väcka talan i domstol angivits. Uppsatsen avslutas med en analys kring rättsläget, om lagen uppfyller propositionens syfte, om lagstiftningen är tillräcklig och om den behöver ändras. Analysen berör även ersättningen till uppfinnare, hur begreppet arbetstagare kan vara ett problem och varför sekretessen på skiljedomarna är ett problem för normbildningen och därav ett hinder för förutsägbarheten. Analysen utgår från uppställningen i problemformuleringen.