Gränsdragningen mellan mord och dråp

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Författare: Helena Jacobsson; [2010]

Nyckelord: Straffrätt; Law and Political Science;

Sammanfattning: Denna uppsats berör gränsdragningen mellan mord och dråp. I Sverige regleras uppsåtligt dödligt våld av två lagbestämmelser; 3 kap. 1 § BrB avseende mord och 3 kap. 2 § BrB avseende dråp. Det följer dock inte av lagtexten vilka omständigheter som ska beaktas vid gränsdragningen, utan den enda vägledningen domstolarna får av lagen är att brottet ska rubriceras som dråp när det föreligger förmildrande omständigheter. Av den statistik som finns gällande gränsdragningen mellan mord och dråp följer att andelen fall av dödligt våld som rubriceras som mord har ökat drastiskt, medan andelen fall som rubriceras som dråp istället har sjunkit. Syftet med denna uppsats är följaktligen att belysa gränsdragningen mellan mord och dråp. I detta syfte ingår inte bara vilka omständigheter som beaktas vid rubriceringen, utan även om gränsen har flyttats med tiden. Av BrB:s förarbeten följer vissa omständigheter som bör tillmätas betydelse i samband med rubriceringen. Av avgörande vikt för domstolarnas gränsdragning är dock vägledande avgöranden från i huvudsak Högsta domstolen. I slutändan blir det emellertid en bedömning för den enskilda domstolen i varje särskilt fall, då inget fall är något annat likt. Som särskilt kvalificerande omständigheter kan nämnas dödande av en närstående och dödande i samband med inbrott. Andra kvalificerande omständigheter som tillmäts betydelse är planerat dödande, om misshandeln varit särskilt grov samt om offret befunnit sig i en skyddslös situation. Särskilt förmildrande omständigheter föreligger vid aktiv dödshjälp, som brukar refereras till som barmhärtighetsdödande, och dödande av en plågoande. I de fall en plågoande dödats tar ofta de förmildrande omständigheterna över trots det faktum att plågoanden praktiskt taget alltid är en till gärningsmannen närstående person. Denna uppsats behandlar även rättsläget i våra grannländer Finland, Norge och Danmark. Trots den geografiska närheten behandlar vi nämligen uppsåtligt dödligt våld på skilda sätt. Medan vi i Sverige har två nivåer av uppsåtligt dödligt våld har Finland tre och både Norge och Danmark endast en nivå. De omständigheter som i Sverige tas i beaktande i samband med gränsdragningen är dock i praktiken desamma som tas i beaktande i samband med straffmätningen i våra grannländer som inte tillämpar olika nivåer. För att utreda om anledningen till den större andelen brott rubricerade som mord är en skärpt syn på dödligt våld görs en jämförelse mellan rättsfall med likartade omständigheter. Av denna jämförelse kan utläsas ett förändrat synsätt hos domstolarna – mest framträdande är att domstolarna förr ofta hade dråp som utgångspunkt, medan domstolarna idag istället, precis som lagen föreskriver, utgår från mord. Med två helt olika utgångspunkter följer naturligen att två liknande fall behandlas på olika sätt. Det är dock inte enbart utgångspunkterna som skiljer sig åt, utan domstolarna verkar onekligen reagera starkare på dödligt våld idag än vad de gjorde förr. Nyligen, år 2007, dömde till exempel Hovrätten för Västra Sverige en kvinna för mord sedan hon dödat sin man, som länge plågat henne både fysiskt och psykiskt. Brottet rubricerades som mord trots att just dödande av en plågoande är en uttalat förmildrande omständighet. Då domstolarna med tanke på det rättsläge som råder gör en bedömning i varje enskilt fall beror gränsdragningen till stor del på det synsätt som råder vid just den dömande domstolen. Bedömningarna skiftar därför, beroende på synsättet hos den aktuella domstolen. Domstolarnas strängare syn på dödligt våld kan sammankopplas med en strängare syn på allvarligt våld i samhället överlag. Denna strängare syn på allvarligt våld kan hänföras till flera olika anledningar. En anledning kan vara medias rapportering av våldet. I synnerhet dödligt våld leder till stora rubriker och rapporteringarna kan få medborgarna att tro att våldet sker i högre grad än vad det gjorde förr. Genom framför allt lokala medier uppstår en rädsla bland befolkningen som leder till en strängare syn på våldet när det väl sker. En annan anledning är att vi i dagens välfärdssamhälle i praktiken kan kontrollera och skydda oss från allt förutom risken att utsättas för våld. Detta gör även rädslan för att detta ska ske ännu större. Samtidigt som vår rädsla ökar beter sig staten på ett allt mer ”preventionalistiskt” sätt. Detta kan för allmänheten ge ett intryck av att våldet har ökat. Högsta domstolen har relativt nyligen, i NJA 2007 s. 194, uttalat att livstidsstraffet ska förbehållas de allra mest allvarliga fallen. Därmed har man tagit avstånd från de allt strängare domsluten. Uttalandet gällde visserligen inte brottsrubriceringen, men det är ändå möjligt att det påverkar domstolarnas inställning överlag. Möjligen kommer alltså domstolarnas bedömningar även vad gäller gränsdragningen mellan mord och dråp att bli lindrigare i framtiden. Detta återstår dock att se.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)