Enbensknäböj före och efter uttröttning – ett test för att identifiera löpare med avvikande rörelsemönster?

Sammanfattning: Syfte Syftet med studien var att bedöma rörelseutförandet under testet enbensknäböj hos en grupp elit/subelit långdistanslöpare och om, och i så fall hur rörelseutförandet påverkas av uttröttning. Syftet var också att undersöka om det förelåg ett samband mellan subjektiv bedömning vid enbensknäböj och ledvinklar kalkylerade vid tredimensionell (3D) rörelseanalys. Metod Tio löpare från löparklubb utförde enbensknäböj. Vid testet poängsattes rörelseutförandet enligt en bedömningsskala samtidigt som 3D kinematisk data inhämtades via datorbaserad 3D rörelseanalys. Tjugosex markörer placerades bilateralt på anatomiska landmärken på bäcken, lår, underben och fot. Därefter sprang försökspersonerna 15 minuter på ett löpband enligt ett utmattningsprotokoll. Direkt efter genomförd löpning utfördes åter igen teströrelsen och bedömdes enligt skala under samtidig 3D-rörelseanalys. Resultat I denna studie identifierades att samtliga långdistanslöpare inte kunde utföra ett enbensknäböj med bibehållen stabilitet och utan kompensatoriska rörelser. Däremot identifierades ingen skillnad i rörelseutförande efter ett uttröttningsprotokoll. Resultatet från bedömning enligt en standardiserad skala överenstämde med objektiva resultat från 3D rörelseanalys. Slutsats Resultaten från studien visar att enbensknäsböj är ett valid funktionellt test som enkelt kan användas i praktiken för att identifiera löpare med avvikande rörelsemönster. Om testet används i ett preventivt syfte och att en adekvat rehabilitering sätts in vid skador, kan troligtvis idrottsrelaterade skador hos långdistanslöpare uppmärksammas i ett tidigt stadium.