Sederingsnivå hos ventilatorbehandlade intensivvårdspatienter

Sammanfattning: Bakgrund Djup sedering är associerat med förlängd vårdtid och ett flertal komplikationer för intensivvårdspatienten. Även för ytlig sedering medför komplikationer, stress och lidande. Studier visar på vikten av adekvat sedering, samt att skalor och protokoll används. Syftet med denna studie var att beskriva sederingsnivå, andel optimalt, över- och undersederade patienter, vårdtid i ventilator och vårdtid inom intensivvården för patienter på en svensk intensivvårdsavdelning. Metod Studien, med deskriptiv design, inkluderade konsekutivt sederade, ventilatorbehandlade patienter, 18 år och äldre, på en svensk intensivvårdsavdelning under nio månader. Primära utfallsvariabler var sederingsnivå, utifrån Motor Activity Assessment Scale och andel optimalt, över- och undersederade patienter. Sekundära variabler var vårdtid i ventilator och vårdtid på intensivvårdsavdelningen. Resultat Studien omfattade 34 patienter. Under vårdtid i ventilator med endotrackealtub hade 28  patienterna optimal sedering mer än två tredjedelar av vårdtiden. Medianvärdet för sederingsnivå under vårdtid med endotrackealtub var MAAS 2 (kvartilavstånd 2-2,25) jämfört med medianvärdet för sederingsnivån med trackealkanyl som var MAAS 3 (kvartilavstånd 2-3) (P < 0,001). Trettio patienter (88,2 %) var optimalt sederade med ett MAAS-värde på 2-3 (md) sett till hela vårdtiden. Fyra patienter (11.8 %) var översederade med ett MAAS-värde på 0-1,5 (md). Ingen patient var undersederad sett till hela vårdtiden. Konklusion Studien visar att majoriteten av intensivvårdspatienterna var optimalt sederade under större delen av vårdtiden i ventilator. Endast ett fåtal patienter var översederade och ingen patient var undersederad större delen av vårdtiden. Patienter vårdade med trackealkanyl var ytligare sederade än de med endotrackealtub.