Vems fria rörlighet? - En studie av EU-medborgares rätt till försörjningsstöd

Sammanfattning: Uppsatsen syftar till att studera omfattningen av EU:s fria rörlighet för EU-medborgare. Vad innebär dagens socialbidragsregler för utsatta EU-medborgare och hur påverkar reglerna deras tillgång till den fria rörligheten? Försörjningsstöd ges till den som inte kan få sina behov tillgodosedda på annat sätt. Det ska täcka personens försörjning och övriga livsföring. Det yttersta ansvaret för att enskilda får hjälp ligger på kommunerna. Detta ansvar omfattar främst de som är bosatta i kommunen. Om den enskilde inte är stadigvarande bosatt, är det istället vistelsekommunen som är ansvarig. Om det är fastställt att en annan kommun bär huvudansvaret är vistelsekommunens ansvar begränsat till ett mindre bistånd i akuta situationer. Rätten för personer att fritt röra och uppehålla sig inom EU utgör en del av EU:s grundläggande mål. Den fria rörligheten specificeras i Rörlighetsdirektivet. Icke ekonomiskt aktiva EU-medborgare får uppehålla sig i en annan EU-stat i tre månader. Ekonomiskt aktiva får uppehålla sig längre. De ekonomiskt aktiva är arbetstagare, egenföretagare och arbetssökande. Icke ekonomiskt aktiva är studenter, pensionärer och övriga. Uppehållsrätten i en annan medlemsstat inskränks emellertid om en unionsmedborgare utgör en belastning för mottagarlandets sociala biståndssystem. Svenska regler har företräde men det saknas praxis för hur reglerna om försörjningsstöd för EU-medborgare ska tolkas. Socialstyrelsen utgår från fallet RÅ 1995 ref 70 som innebär att en person med tillfälligt uppehållstillstånd ska vara bosatt i landet i egentlig mening för att få rätt till försörjningsstöd. Personer som vistas tillfälligt i Sverige har endast rätt till bistånd i akuta nödsituationer. Denna tillämpning är omdiskuterad. Kimberlé Crenshaw har formulerat en teori om intersektionalitet där “erfarenheter” är det primära begreppet. Hon menar att eftersom juridiken baseras på erfarenheter från vit medelklass förmår den inte förstå, uttrycka och lindra underordning. Att mindre priviligerade gruppers erfarenheter inte bekräftas i lagstiftningen förminskar och reducerar erfarenheterna eftersom juridiken ges ett förklaringsvärde till varför samhället ser ut som det gör.Reglerna skapar ett slutet system som är svårt att ta sig in i utan ekonomiska medel. För personer med arbete och ekonomiska tillgångar saknar EU inre gränser men för dem utan är det svårt att hitta en legal väg in i ett annat EU-land. Eftersom många ändå reser till Sverige för att få ihop pengar till sin och sin familjs försörjning lever de en stor del av tiden i ett land där de saknar grundläggande medborgerliga rättigheter. I längden leder detta system även till en ekonomisk omfördelning då personer får sjukvård och utbildning i de länder de växer upp. Som vuxna flyttar de till ett rikare EU-land för att få tillgång till jobb och högre levnadsstandard och betalar då skatt i det rikare landet. Fattigare EU-länder går därför miste om skatteintäkter och ekonomiska skillnader mellan länder ökar.