Nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av ett mentorprogram : - En intervjustudie

Sammanfattning: Bakgrund: Intensivvård innebär att förebygga och behandla hotande eller manifest svikt i ett eller flera organsystem hos svårt sjuka patienter. När den nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskan påbörjar sitt arbete på en intensivvårdsavdelning inleds en övergångsperiod. Denna kan pågå upp till två år och är en kritisk period där den nyanställda sjuksköterskan kan känna sig stressad och överväldigad. Mentorskap är en form av handledning där mentorn bland annat agerar som guide och förebild och tillhandahåller kunskap och råd inför den nya rollen. För drygt två år sedan påbörjades ett mentorprogram på en intensivvårdsavdelning i en storstadsregion i Sverige. Syfte: Studiens syfte är att undersöka nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att ha deltagit i ett mentorprogram. Metod: Fokusgruppintervjuer genomfördes och intervjumaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat presenteras under fyra kategorier. Mentorprogrammet – dess syfte och struktur belyser generella aspekter om programmet. Övergången – från student till en ny roll som intensivvårdssjuksköterska presenterar resultat angående den första tiden i den utökade yrkesrollen. Mentorskapet – adeptens och mentorns relation belyser olika aspekter av relationen och Mentorsamtalet – att prata av sig beskriver adeptens och mentorns samtal. Slutsats: Mentorprogrammet behövs och fyller en viktig funktion men behöver struktureras och individualiseras. Det är betydelsefullt hur adepter och mentorer matchas och det faktum att de även är kollegor bör beaktas om problem dem emellan uppkommer. Klinisk betydelse: För att underlätta övergången för nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskor kan mentorprogram införas och vissa aspekter bör beaktas innan uppstarten men även efter dess införande.