“…I WAS CRYING OUT FOR HELP. BUT THEY NEVER ASKED… AND I NEVER TOLD THEM” : -En litteraturstudie om förutsättningar för ett gott bemötande av misshandlade kvinnor i vården.

Sammanfattning: Kvinnomisshandel är idag ett växande problem och sjukvården är i många fall den enda myndighet som kvinnan kommer i kontakt med. Sjukvården har därför ett stort ansvar med att identifiera misshandeln och hjälpa kvinnorna. Tidigare forskning visade att misshandlade kvinnor ansåg att vårdpersonalens attityder och förhållningssätt kunde vara avgörande för deras vilja att berätta om misshandeln. Syftet med studien var därför att beskriva vilka förutsättningar som krävs för att kvinnor, som blivit misshandlade av sina män, ska känna sig väl bemötta. En litteraturstudie gjordes med kvalitativ ansats och kvalitativ innehållsanalys av tio vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att yttre faktorer som organisation, enskilda samtal och skriftlig information hade betydelse för kvinnans möjlighet att våga berätta om misshandeln. Vidare ville kvinnorna att sjukvårdspersonal på ett empatiskt och stödjande sätt skulle ta upp och fråga om misshandeln. Den hjälp kvinnorna önskade var känslomässigt stöd och praktisk hjälp i form av information, hänvisning till hjälporganisationer samt uppföljning från sjukvårdspersonal. Studien riktar sig till personal inom alla områden i hälso- och sjukvården. Resultatet ger vägledning om hur personalen ska bemöta misshandlade kvinnor.