Tillsynen för konkurs- och likvidationsförfarandet : En problematisering av den avsaknade statliga tillsynen för likvidationsförfarandet

Sammanfattning: I takt med att nya företag startas, avslutas olönsamma verksamheter genom konkurs och verksamheter vilka ägarna inte längre vill bedriva avslutas genom likvidation. Ett fungerande och ändamålsenligt konkurs- och likvidationsförfarande är således ett nödvändigt element i en marknadsekonomi där det inte finns någon plats för förlustbringande verksamheter.   I den här uppsatsen får läsaren bekanta sig med konkurs- och likvidationsförfarandet och den tillsyn som existerar för båda. En översiktlig bild av hur båda förfaranden är utformade för att synliggöra likheterna och olikheterna, och således åskådliggöra hur jämförbara de är, presenteras. Syftet med uppsatsen är att problematisera avsaknaden av en statlig tillsyn för likvidationsförfarandet, jämfört med den tillsyn som är utformad för konkursförfarandet, och besvara frågan om huruvida det finns ett behov av tillsyn för likvidationsförfarandet. Diskussion om avsaknaden av en statlig tillsyn för likvidationer och jämförelse mellan konkurser och likvidationer är av sporadisk omfattning i den svenska rättsvetenskapliga litteraturen. I uppsatsen presenteras därför praxis, en rapport om tillsyn från Statskontoret samt en sammanfattning av de finska tillsynsreglerna.    I uppsatsens undersöks även de olika bakomliggande intressena för tillsyn och särskilt tillsyn vid konkurs. På vilket sätt bidrar tillsyn till ändamålsenlig tillämpning av lagstiftning? Av Statskontorets rapport går det att konstatera att det främsta syftet med tillsyn är att säkerställa att lagars syfte upprätthålls och att det i stor omfattning saknas relevanta uppgifter om tillsynens effekter. En slutsats av det är att det är svårt att argumentera för att det finns ett behov av en tillsyn med likartad utformning som de tillsynsverksamheter som har undersökts i rapporten. Av doktrin framgår vidare att den allmängiltiga orsaken till att likvidationer inte står under en tillsynsmyndighet är för att förfarandet främst anses ligga i de privata aktieägarnas intresse. Av de informationskällor som presenteras i uppsatsen går det dock att dra slutsatsen att det finns fler intressenter i en likvidation än bara aktieägarna, bl.a. uppmärksammas borgenärernas och det allmännas intressen. I uppsatsens diskuteras vidare den kritik av konkursförvaltningens tillsyn som framhålls i doktrin. Har utformningen förbättringspotential? Finns det ett större behov av tillsyn för konkursförfarandet än för likvidationsförfarandet? I analyskapitlet dras slutsatsen att behovet av tillsyn för konkursförfarandet initialt är större än behovet av tillsyn för likvidationer, avseendet det allmännas intresse. I slutsatsen konstateras till syvende och sist att den information som har presenterats i referensramen inte framställer ett egentligt behov av en statlig tillsyn för likvidationsförfarandet.