Good faith som tolkningsprincip i skatteavtalsrätten - Kan skatteavtalsfördelar nekas en skattebetalare i fall där det skulle strida mot skatteavtalets ändamål och syfte att garantera dem?

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Författare: Linn Engdahl; [2015]

Nyckelord: Skatterätt; folkrätt; Law and Political Science;

Sammanfattning: Stater ingår skatteavtal huvudsakligen i syfte att undanröja internationell juridisk dubbelbeskattning, som anses uppställa ett hinder för utvecklingen av mellanstatliga ekonomiska förbindelser. I skatteavtal förpliktigar sig stater att begränsa sina skatteanspråk till förmån för den andra statens beskattningsrätt. Avtalens begränsande effekt i kombination med skillnader i staters interna skattesystem kan nyttjas av skattebetalare i syfte att undvika skatt. Om en situation skapats där ingen dubbelbeskattningsrisk föreligger, faller huvudanledningen att låta skatteavtalet begränsa interna skatteanspråk. Skatteavtal är inte tänkta att hjälpa skattebetalare undvika beskattning. Vissa skatteavtal syftar till och med till att förhindra skatteflykt. En central fråga inom skatteavtalsrätten är om stater är förpliktigade att begränsa sina skatteanspråk i fall där detta snarare skulle hjälpa skattebetalare undvika beskattning än att eliminera risken för inkomster att dubbelbeskattas. Frågan kan behöva hanteras som en traktattolkningsfråga. I VCLT art 31-33 finns principerna för folkrättslig traktattolkning kodifierade. Enligt OECD:s modellavtalskommentar innefattar förpliktelsen i art 31 att tolka en traktat in good faith och mot bakgrund av traktatens syfte och ändamål, en möjlighet att neka skatteavtalsfördelar om det skulle strida mot syftet med den tolkade avtalsbestämmelsen att garantera dess förmåner i det specifika fallet. Huvudsyftet med uppsatsen har varit att analysera om tolkningsprincipen good faith tillhandahåller en möjlighet att neka skatteavtalsfördelar i fall där det skulle strida mot skatteavtalets ändamål och syften att garantera dem. Good faith understryker det yttersta målet med traktattolkning; att framkomma med en tolkning som överensstämmer med norminnehållet traktatparterna gemensamt önskat ge bestämmelserna och tillämpa avtalet i enlighet med detta. I motsats till vad OECD implicerat, måste ett nekande av en skatteavtalsfördel genom art 31 stödjas av traktatens ordalydelse. Art 31 bygger på presumtionen att traktatparterna språkligt arrangerat så att applicering av traktaten leder till realisation av traktatsyftena, och kan därför förklaras av principen om good faith. VCLT art 32 ger en möjlighet att etablera en tolkning som faller utanför ramen för traktatens ordalydelse om tolkningarna enligt art 31 påvisas vara uppenbart orimliga eller oförnuftiga. Den underliggande förklaringen till detta sägs vara principen om good faith. En slutsats i denna uppsats är att good faith innebär en förpliktelse att tolka traktat så att dess syften realiseras. En annan slutsats är att uttolkare bör vara restriktiva när det kommer till att uttolka vad som utgör ett skatteavtalssyfte, och det inte är tillräckligt att neka skatteanspråksnedsättning enbart på grund av att en nedsättning skulle leda till låg eller ingen beskattning.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)