En skog, en äng, en vik : ett utvecklingsförslag för naturlek vid Tybblekullen i Örebro

Sammanfattning: Detta arbete är ett exempel på hur man kan arbeta med lekmiljöer i natur för barn. Syftet var att gestalta ett utvecklingsförslag för en naturlekplats med hjälp av kunskap om vad som utgör en god lekmiljö. För att uppnå detta användes tre olika metoder. Metoderna applicerades på Tybblekullen i Örebro kommun, ett naturområde som under år 2018 ska utvecklas för naturlek. Målet är att detta arbete ska vara en inspiration för Örebro kommuns men även för andra landskapsarkitekter och planerare som arbetar med barns miljöer. De använda metoderna är en litteraturgenomgång, en platsstudie i tre delar och en skissprocess. Genom dessa delar kunde kunskap om barns lek, Tybblekullens fysiska förutsättningar och användning och information om dess styrkor och svagheter insamlas. Detta gav arbetet en grundstruktur. Skissprocessen har varit ett sätt att vidareutveckla informationen och forma denna grundstruktur till ett förslag. Metoden mynnade ut i ett utvecklingsprogram för Tybblekullen där fokus ligger på att ta vara på det naturen erbjuder, bjuda in till platsen och skapa möjligheter för barn att vara kreativa och skapa egna lekmiljöer. För att hålla samman gestaltningen skapades ett koncept inspirerat från litteraturstudien kallat “en skog, en äng, en vik”. Konceptets tre delar bidrar med en variation av olika material och förutsättningar för att uppnå utvecklingsmålen för Tybblekullens utveckling och stötta och inspirera barnen till lek. Genom utvecklingsförslaget stärks naturmiljön på Tybblekullen och bjuder in barnen till fri lek på egna villkor. Arbetet avslutas med ett reflekterande avsnitt där bland annat de olika perspektiv som påverkat Tybblekullens utveckling diskuteras. Där lyfts skillnaden mellan det vuxna perspektivet och barnperspektivet och hur dessa två kan vara mycket olika men samtidigt är beroende av varandra. Även svårigheterna med att få in barnperspektivet i gestaltningsprocessen diskuteras och vikten av detta i utvecklingen av lekmiljöer understryks. Avslutningsvis reflekteras kring Tybblekullens fortsatta utveckling och idéer för nya angreppssätt i utvecklingen av lekmiljöer. En idé om att skapa levande gestaltningar där barn och andra besökare genom sin lek och användning själva är med och formar en plats väcks till liv. Resultatavsnittet knyts ihop med förhoppningen om att detta arbete skall inspirera andra till ett annorlunda arbetssätt kring barns lekmiljöer i framtiden.