Utrymmet för ändringar av upphandlingsdokument under anbudstiden

Sammanfattning: Offentliga upphandlingar utgör en stor del av de svenska och europeiska marknaderna och har sedan länge varit föremål för reglering som bland annat ska minska risken för korruption och säkerställa ett effektivt utnyttjande av offentliga medel. Sedan Sveriges tillträde i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet 1992 har upphandlingsreglerna utgått från dem som framarbetats av Europeiska unionen. Det finns ett stort intresse av att offentliga upphandlingar går rätt till och att reglerna följs. Regelverket upplevs dock ofta som svårt att tolka och applicera av dem som är skyldiga att följa reglerna. Syftet med uppsatsen är att presentera gällande rätt på både unionsnivå och i den svenska lagstiftningen, för att därefter gå vidare till hur de svenska domstolarna tolkat och tillämpat dessa regler i förhållande till den övergripande frågeställningen om hur utrymmet ser ut för en upphandlande myndighet att göra förändringar av upphandlingsdokumenten under anbudstiden. Detta har lämnats oreglerat av lagstiftaren på både unionsnivå och nationell nivå, vilket innebär att det är de grundläggande principerna som är vägledande för varje enskild bedömning. Termen förfrågningsunderlag används inte uttryckligen längre i vare sig lagstiftningen eller direktivet utan ingår i det större begreppet upphandlingsdokument, som omfattar en vidare mängd dokument som förekommer i offentliga upphandlingar. De dokument som tidigare samlades i förfrågningsunderlaget är dock fortfarande de mest centrala dokumenten i en upphandling och utgör ramen och underlaget för hela upphandlingen. Som kommer att framgå ligger fokus vid bedömningen på vad för påverkan på potentiella leverantörers vilja att lämna anbud som ändringen hade, både i svenska domstolar och EU-domstolen.