Effektiviteten i pappersindustrin: En studie över effektiviteten och dess drivkrafter för pappersindustrin i 12 europeiska länder.

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att studera den tekniska effektiviteten och dess
förklaringsfaktorer för den europeiska och svenska pappersindustrin. Paneldata på branschnivå för 12 länder under tidsperioden 2002-2009 används för att i ett första steg med hjälp av Data envelopment analysis (DEA) mäta graden av effektivitet. I ett andra steg förklaras variationen i effektivitet mellan de olika ländernas pappersindustrier med hjälp av en Tobit-regression. Studien avgränsar sig till den rent tekniska effektiviteten där arbetskraft, kapital, energi och olika material, nödvändiga vid pappersproduktion, använts som insatsvaror. Som förklaringsfaktorerna till skillnader i effektivitet har fyra variabler använts; Forskning och utvecklings utgifter (FoU), antal anställda inom FoU anställda, energiskattenivå och ekonomisk frihet.
Resultaten från studiens första steg visar på skillnader i effektivitet mellan de olika länderna. Den svenska pappersindustrin får i sammanhanget ses som relativt ineffektiv vad gäller den tekniska effektiviteten i pappersproduktionen. Av de 12 undersökta länderna rankas den svenska pappersindustrin som det sjunde mest effektiva. De ekonometriska resultaten visar att ekonomisk frihet och energiskattenivå är de mest signifikanta förklaringsfaktorerna till effektivitet. Både utgifter och antalet anställda inom FoU visar på en låg förklaringsgrad till effektivitetsskillnader mellan ländernas pappersindustrier. Ur ett policysammanhang är således satsningar som ökar konkurrensen för pappersindustrier och höjda energipriser något som har en positiv inverkan på effektiviteten. Trots låg förklaringsgrad och för FoU variablerna kan policyer och regleringar för att stimulera FoU vara nödvändigt, då FoU kan vara ett fall av underinvesteringar, och därför inte kommer till stånd av endast
marknadskrafter.