Regler för turordning : En komparativ studie mellan Sverige och Danmark

Detta är en Kandidat-uppsats från Växjö universitet/Ekonomihögskolan, EHV

Sammanfattning:

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats är att jämföra svensk och dansk turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist. I första hand kartlägger jag hur länderna reglerar turordning. Därefter undersöker jag vilken funktion reglerna kring turordning fyller för arbetstagare i Sverige respektive Danmark. Vidare undersöker jag i vilken utsträckning reglerna kring turordningen fyller samma funktion i Danmark som i Sverige? Vilket skydd ger det arbetstagaren?

 

Jag har använt mig av rättsdogmatisk metod för att kartlägga ländernas regler för turordning. Komparativ metod har sedan använts vid jämförandet mellan länderna. Vidare har jag använt mig av Anna Christensens teori om det normativa grundmönstret för att lättare förstå och kunna dra slutsatser av vilken funktion regler om turordning i Sverige och Danmark fyller för arbetstagaren.

 

I Sverige styrs reglerna om turordning till stor del av det normativa grundmönstret, skydd för etablerad position. Genom arbetsgivarens ledningsrätt att själv avgöra när och var det råder arbetsbrist samt vissa inskränkningar i turordningsreglerna dras de svenska turordningsreglerna även något åt det normativa grundmönstret, det marknadsfunktionella mönstret. I Danmark styrs reglerna för turordning i störst utsträckning av det marknadsfunktionella mönstret.

 

Turordningsreglerna i Sverige ger skydd för arbetstagare med lång anställningstid i relation till arbetstagare med kortare anställningstid. I Danmark får turordningsreglerna ingen funktion för arbetstagarna förrän de uppnår en lång anciennitet (anställningstid). Innan dess har arbetsgivaren ledningsrätten att avgöra när och var det råder arbetsbrist. Denne får då avgöra vilken eller vilka arbetstagare som ska bli uppsagda, utan någon större hänsyn till objektiva kriterier som anciennitet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)