Mogen för sin ålder? En studie av mognadsbegreppets rättsliga innebörd vid barnets rätt att få komma till tals och få sin åsikt beaktad

Sammanfattning: I denna uppsats presenteras en undersökning av mognadsbegreppets rättsliga innebörd när det gäller barnets rätt att komma till tals och få sin åsikt beaktad i frågor som rör barnet självt. Principen om att hänsyn skall tas till barnets vilja i förhållande till barnets ålder och mognad har existerat länge i det svenska rättssystemet. Denna princip återfinns också i Barnkonventionen och sedan Sveriges tillträde till denna konvention har principen om barns rätt att få komma till tals och få sin åsikt beaktad i förhållande till ålder och mognad allt mer betonats och framhävts i svensk rätt. Barn är unika individer vars egenskaper och förmågor utvecklas i olika takt i förhållande till deras ålder. Att låta barnets mognad ha juridisk betydelse för hur stor vikt som skall läggas vid barnets vilja, istället för enbart ålder, ger bestämmelserna en ökad flexibilitet och domstolarna en möjlighet att ta hänsyn till den enskilda individens unika förutsättningar. Problemet är att begreppet mognad är ett komplext och subjektivt begrepp som saknar en enhetlig innebörd. Utan en närmare precisering kan vi inte veta om det exempelvis är intellektuell, emotionell eller fysisk mognad som avses. Vi heller inte veta vilka måttstockar som skall ligga till grund för vad som är att anse som moget respektive omoget om inte detta klargörs. Den rättsdogmatiska granskning som i denna uppsats gjorts av mognadsbegreppet, visar att det i dagens läge saknas en enhetlig juridiskt användbar definition av mognadsbegreppet. Det är ovisst vilken typ av mognad som avses i bestämmelser där begreppet förekommer och det framgår inte heller hur mognaden skall bedömas. Uppsatsen erbjuder också en analys av huruvida mognadsbegreppet är att anse som ett lämpligt juridiskt instrument för att bestämma hur vikt som skall läggas vid barns åsikt i frågor som rör det. Då det är fråga om ett subjektivt och mångfasetterat begrepp som är svårt att tillämpa utan specialkunskaper i andra områden än juridik, anses det av författaren till denna uppsats inte lämpligt att använda ensamt för detta ändamål. Istället föreslås att samtliga bestämmelser rörande barns rätt att komma till tals och få sin åsikt beaktad, utformas i likhet med den bestämmelse som återfinns i FB 21 kap. 5 §. I denna bestämmelse utgör en fastslagen ålder huvudregel för när barnets vilja skall få vara utslagsgivande men möjlighet till avsteg från denna ålder med hänsyn till barnets mognad finns. För att en bestämmelse om möjlighet till avsteg från den angivna åldern med hänvisning till mognad skall vara meningsfull och rättssäker krävs dock fortfarande att det noga tydliggörs vilken slags mognad det skall handla om och hur bedömningen av denna skall ske.