Fick du din örfil skriftligt? En kvalitativ studie om gymnasieelevers upplevelser av åtgärdsprogram i matematik

Sammanfattning: Syftet med studien är att genom elevers berättelser undersöka hur de har upplevt åtgärdsprogram i matematik och särskilt stöd under skolgången. Jag är också intresserad av att ta del av eventuella tankar hos deltagarna kring hur de själva anser att skolan kunde ha gjort något annorlunda för dem samt vad de tror hade hänt om inget åtgärdsprogram hade upprättats. Det är viktigt att påpeka att studien har en retrospektiv karaktär då eleven ser tillbaka på vad som har hänt i grundskolan och sträcker sig över tid. Studien grundar sig i en livsvärldsfenomenologisk ansats vilket innebär att även tolkningen grundar sig i hermeneutiken och de hermeneutiska cirklarna. En kombination av hermeneutisk tolkning och fenomenologisk beskrivning resulterar i det som kallas för hermeneutisk fenomenologi och är studiens ansats. Då avsikten med studien har varit att ta del av elevers egna upplevelser valdes kvalitativa forskningsintervjuer som metod. De sex elevernas röster och deras berättelser har genomgående varit i centrum. Även om deltagarnas berättelser har varit unika har dessa haft gemensamma beröringspunkter vilket har visat sig via analysen. Det som framträder i studien är att åtgärdsprogrammet visade sig vara en del av eleverna, en del som hörde till ”det normala”, det vanliga, i deras skolvardag, som de kände sig starkt präglade av och som upplevdes som en dokumenterad del. I sina berättelser, har eleverna många gånger återkommit till hur de har upplevt svårigheterna de har mött i skolan, hur de har identifierat sig med dessa, hur de har förlagt problemen hos sig själva och fått en identitet starkt kopplad till skolmisslyckande. Eleverna saknade mest känsla av delaktighet i samband med upprättandet av åtgärdsprogrammet och hade önskat sig vara bättre uppmärksammade. Ingen av de sex intervjuade eleverna har integrerats i längre perioder efter beslut om åtgärdsprogram och särskilt stöd i matematik utan samtliga har blivit placerade i smågrupper eller fått enskild undervisning under många år på grundskolan för att senare fortsätta med det på gymnasiet. Eleverna visade en medvetenhet om att skolan kunde ha gjort det på många andra sätt vilket de också har flera lösningar på. Lärarens förhållningssätt till den enskilde eleven värderas också högt och eleverna vill gärna bli hörda och förstådda på rätt sätt. Studien tyder också på att de intervjuade upplever sig själva som i behov av särskilt stöd i matematik och att det särskilda stödet förenklat betyder för dem: en enda person som är tillgänglig även om åtgärdsprogrammet relateras till egna skolmisslyckanden och kan upplevas som ett papper med text på.