Kollektivavtalsliknande villkor i upphandlingskontrakt - Vita jobb-modellens tillämpning i Malmö stad

Sammanfattning: Offentlig upphandling omsätter i Sverige stora summor, och genom särskilda kontraktsvillkor är det möjligt att ställa särskilda sociala krav på leverantören iakttar sociala hänsyn då upphandlingskontraktet fullgörs. Ur begreppet sociala hänsyn har det uttolkats en möjlighet att ställa krav på leverantörens skyldigheter att iaktta arbetsrättsliga regler, en möjlighet som tydliggörs i det nya LOU-direktivet. Den svenska arbetsrättsliga modellen saknar dock den transparens som EU-domstolen kräver för att till fullo kunna ställa krav på kollektivavtal. För att ändå kunna ställa krav på lönenivåer m.m. har krav på kollektivavtalsliknande villkor börjat tillämpas, i en förhoppning att en sådan lösning ska accepteras av EU-domstolen. Regeringen har utrett hur krav på villkor enligt kollektivavtal ska kunna införas i lag, och LO-anslutna fackförbund har utarbetat vita jobb-modellen, vilken är tänkt att fungera som en handledning åt beställare då de genomför upphandlingar. Uppsatsens väsentliga syfte är att utreda kollektivavtalslikande villkors överensstämmelse med EU-rätten. Frågeställningen utgår från hur vita jobb- modellen införlivar kollektivavtalsliknande villkor i ett upphandlingskontrakt, samt vad sådana villkor har för påverkan på upphandlingskontraktet. Som exempel används Malmö stads kontraktsvillkor för tjänsteupphandlingar. Vidare utreds vad som utgör det grundläggande problemet med kollektivavtalsliknande villkor, samt lämnar förslag på hur den svenska arbetsrättsliga modellen bättre kan stämma överens med unionsrätten. Uppsatsen visar att det inte är alldeles enkelt att ställa krav på kollektivavtalsliknande villkor. Malmö Stads införlivning av sådana villkor sker genom hänvisning till utvalda paragrafer i specifika kollektivavtal. En tillämpning som strider mot EU-rätten. Bättre är då att utvinna villkor ur kollektivavtal och via dess ordalydelse införa dem i kontraktet. En sådan tillämpning riskerar dock möta motstånd av fackförbund, då tillämpningen kan liknas vid allmängiltigförklaring av kollektivavtal. Direkt hänvisning till ett kollektivavtal skapar även problem då tvister uppkommer till följd av kontraktsvillkoret. Fackförbundens roll är att avgöra hur leverantören följer kontraktet, och vid behov rekommendera beställaren att häva kontraktet. Då sådan tvist uppkommer måste först kollektivavtalsparternas gemensamma partsavsikt sökas, innan upphandlingskontraktets innehåll kan avgöras. Något som följer av att ordalydelsen inte ensam avgör kontraktsinnehållet. Kollektivavtalsliknande villkor går att tillämpa under rätt förutsättningar, men det är förknippat med onödigt stora risker. Kollektivavtalsliknade villkor är bara är en lek med ord och löser inte det verkliga transparensproblemet EU-domstolen adresserat. Mitt förslag är därför att arbetsmarknadens parter framförhandlar ett avtal, likt industriavtalet, men med syfte att kunna tillämpas i upphandlingskontrakt.